Börfdäj! (del 2)

Jag beslöt mig för att spara de två paketen som hade kommit med posten tills på julafton. Och jag skulle vänta med att öppna det stora paketet tills min sambo kom hem från jobbet.

Istället började jag göra mig i ordning inför kvällen. Jag hade blivit tillsagd att vara redo att åka kl halv fem. Vi hade planerat att gå ut på krogen i Boden just den här kvällen, för att se lite nya ansikten och nya ställen för en gångs skull.

Mitt i benrakningen ringer sambon och frågar om jag hinner bli klar till kl 4 istället. Det kunde jag inte :P
Eller, det hade jag kanske kunnat, men då hade jag varit tvungen att stressa som en tok, och då hade jag inte kunnat vara lika noga med klädval, sminkning och hårfixande och då hade jag inte känt mig så där riktigt riktigt fin som man ju vill vara på sin födelsedag och så hade jag kanske blivit på sämre humör på grund av stressen… Och det ville jag inte.

Klockan 16.29 satte vi oss i bilen och åkte in mot stan. DET kallar jag tajming.

Jag visste inte vad M hade planerat för oss, men jag kände på mig att det skulle bli bra!

Vi gick till Max för middag.
Han: ”Om du hade hunnit göra dig i ordning tidigare så hade vi ätit någon annanstans, någonstans finare, men nu får det bli så här.”

Jag: ”Max blir jättebra, gulle!”

Sedan hade vi tydligen lite tid att ta död på, så vi gick och strosade i butiker en stund. Jag anade redan vad det var vi skulle göra sedan, men jag sade ingenting.

Och jag hade rätt - vi skulle på bio! :D

Vi såg The Hobbit (del 2?), vilken var halvbra enligt mig. Ordagrant alltså. Den första halvan av filmen var seg och ganska tråkig, men den andra halvan var riktigt spännande!

Tack vare den där andra halvan vill jag se även nästa del! :P

De fina kyssarna och det mysiga handhållandet var dock ändå det bästa av allt!

Efter bion så åkte vi hem för att rasta hundarna och ta det lite lugnt innan vi skulle ut. Och för att öppna mitt stora paket så klart! ^^

M filmade händelsen, då han anade att det skulle bli lite tokigt och kul att se på.

Jag fick ett gratulationskort (som antydde att jag blir 100 år, tack för det) som jag läste igenom. Sedan satte jag igång med paketöppningen!

Det var inslaget i paketpapper och silvertejp. Mycket silvertejp. Jag krigade mig in i lådan, där jag till slut fann... ingenting särskilt!

Jag måste ha sett ut som ett stort frågetecken, för det var precis så jag kände mig. När sedan Merlin påstod att det finns ledtrådar i gratulationskortet så blev jag än mer förbryllad.

Det hela slutade med att Merlin avslöjade tanken bakom det hela, och gick och tog fram själva presenten som hela tiden hade legat i ett annat rum.

Och det var en ONEPIECE! :D

Det var det enda jag hade önskat mig från honom och jag blev sååå glad!

Att det var en äkta Onepiece gav mig nästan skuldkänslor eftersom jag vet att de kan vara väldigt dyra. Jag hade varit lika glad över en kopia från vilken klädeskedja som helst, men jag erkänner att det kändes coolt att få en äkta ^^

Efter paketöppningen så rastade vi hundarna och sedan slängde vi oss i soffan och laddade för utgång. Ingen av oss var dock helpigg och jag beslutade (eftersom det ju faktiskt var min födelsedag) att vi skulle skippa att åka till Boden och gå till nya Allstar här i Luleå istället, för där hade jag inte varit än.

"Ikväll kommer du inte att behöva spendera en krona, för idag fyller du år", sade Merlin när vi gick in, och jag kände mig härligt bortskämd ^^ 

Och så blev det.

Kvällen var underbar, men det var knappast Allstars förtjänst! Musiken var sådär och ljudnivån (särskilt basen) var för hög, men det vi reagerade mest på var det extremt jobbiga ljussättningen på dansgolvet! Stroboskopet användes helt fel och alldeles för mycket, det var igång nästintill konstant i mer än en timmes tid. Man slapp inte undan det ens om man bara satt vid något av borden i närheten av dansgolvet (men det var ju självklart ännu värre på dansgolvet).

Dessa saker spelade dock mindre roll just den kvällen, för jag och Merlin var ute tillsammans och ägnade vår uppmärksamhet åt varandra. Det var väldigt mysigt och det kändes som att inget kunde förstöra mitt humör den kvällen :)

Sammanfattningsvis så hade jag en helt perfekt födelsedag!

Nästa gång är det min 25-årsdag.

Då vill jag ha kalas.

Ett stort kalas ;)

Börfdäj! (del 1)

Igår var det min födelsedag, och den var toppen!

Strax efter klockan tolv på natten, när det hade hunnit vara min födelsedag i typ två minuter, så fick jag först en grattispuss och sedan fick jag min första present eftersom Merlin inte kunde hålla sig längre! Haha :P
Han frågade om jag inte ville öppna det stora paketet också, men jag sade att jag tänkte vänta tills på eftermiddagen när han har kommit hem från jobbet. Jag tycker att det är lustigt att han är så otålig när det gäller mina presenter!

Det STORA paketet

FödelseDAGEN började när jag vaknade av att Merlin plötsligt satte sig upp i sängen och nyvaket frågade "Vad är klockan??".
Han hade försovit sig. Bara en halvtimme ungefär, men ändå. Han satte igång med att göra sig i ordning och jag hjälpte honom att plocka fram matlådan han skulle ha med sig. När vi skulle säga hejdå så sade han "Typiskt, jag som har köpt tårta och tänkte sjunga för dig i sängen...".
Det gjorde mig glad bara att veta han hade planerat att göra det, det spelade mindre roll att det inte blev av. det kändes ju redan som en födelsedag! :P

När han hade åkt gick jag och lade mig i sängen igen och sov några timmar till. För att jag kunde.

Under dagen så pysslade jag med lite grejer i lägenheten och sedan åkte jag in till stan. Där hade jag två uppdrag:
1. Att hämta ut en födelsedagspresent från min familj
2. Att köpa ett par fina strumpbyxor att ha till klänningen under kvällen

Jag gick till Procurator först. En av mina systrar jobbar på det företaget, fast i en butik i en annan stad. Jag visade upp gratulationskortet jag fått i brevlådan dagen innan för personalen, som genast plockade fram ett fint inslaget paket och en Twist-påse. Kul idé att få använda en grattis-kort som en sorts biljett! :D
Jag småpratade med en av de anställda en kort stund och fick beröm för att jag bar "en riktig halsduk" (min Luleå hockey-halsduk).
Oh yeah.

Rimma kan de också! :P

Rundan på stan resulterade i ungefär 6 par strumpbyxor, men de jag inte väljer att använda lämnar jag helt enkelt tillbaka nästa vecka.

När jag kom hem öppnade jag paketet jag hade hämtat ut. Det var ett underställ i merinoull, en perfekt present till någon som bor på ett ställe där 25 minusgrader inte är ovanligt så här års! (Tack, familjen!)
Därefter gick jag ut med hundarna en sväng och sedan började jag fixa mig fin då jag blivit tillsagd att vara redo att åka klockan halv fem. När posten kom så fanns där ett stort vadderat kuvert adresserat till mig. Det är så spännande att få sådan post, det gör det lite mindre trist att bo långt ifrån sin familj!

Kuvertet visade sig vara från en annan av mina systrar. Där i låg tre Daim, en påse Nonstop och två paket! På en av god jul-etiketterna som prydde de båda paketen stod mitt namn skrivet med en lite annorlunda skrivstil. Mitt namn stod stavat med "k". Den etiketten var helt klart finast :)

:)

De som fattar bör skratta åt detta, det gjorde i alla fall vi! :D

Godis, godis, godis!

Fortsätter på detta inlägg vid ett senare tillfälle!

Peppis-tajm!

Igår kväll var det dags för pepparkaksbak!
Jag, Merlin och Malin kämpade i tre timmar med dessa godbitar, och det blev ett visst tema på en del av konstverken.
En omröstning om det "finaste peppissnoppen" pågår just nu på Facebook, gå in och rösta på din favorit! ;P

Ordet "kåtbock" får en helt ny innebörd... :P

Peppissnopp med tillhörande peppisvagina

Peppissnopp med mössa och en massa godis på

Kärleksfull peppissnopp

Paranoid Merlin misstänker att Malin spionerar på hans snoppbakande!

Malin hade skoj!

*Djup koncentration*

*Djup koncentration*

*Djup koncentration*

Tunt ska det vara!

Mina finaste pepparkakor! :)

Andra besöket på FR

I eftermiddag ska vi på vårt första gemensamma samtal hos FR. De ringde och erbjöd oss tiden idag, så jag antar att de har fått ett återbud.
Skönt att hinna med en till träff där innan jul och nyår, vilken tur vi hade! :)

Snålaaa

Har sagt upp mitt telefonabonnemang! Minns inte när jag bytte operatör senast, men det var då ganska många år sedan i alla fall!
Sedan blir det antingen Hallon.se eller Comviq Fastpris Student. Det innebär en kostnad på max 249kr/månaden och den gränsen kan liksom inte överskridas. Med abonnemanget jag precis har sagt upp (hos Tele2) så kan beloppet bli högre än ordinarie månadsavgift ifall man använder mer än det som redan ingår.

Det gäller att tänka till och vara lite snål nu när man pluggar på heltid!
Men att snåla har ju jag aldrig haft problem med... :P

Godkänd!

Körde halkbana idag, och jag blev godkänd! (Såklart??)
Hela området var som en enda stor halkbana och ingen gruppen lyckades komma upp i högre fart än 45km/h under övningarna, så dessa anpassades och modifierades en aning av testledaren.
Jag körde allra först och det var givetvis lite pirrigt eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig och för att jag vill prestera bra, men det gick faktiskt fint. Jag fick till och med beröm av min passagerare/co-driver (en annan elev) Madde.
Ledaren/instruktören var duktig, lugn och tydlig så det fanns inte så mycket att stressa upp sig över eller vara orolig för.

Så nu är det "bara" teoritest och uppkörning kvar!
Heja mig, snart kanske jag äntligen kan få det här överstökat efter alla dessa ÅR av övningskörande :P

Första besöket på FR

Idag var jag på mitt första samtal hos familjerådgivningen här i Luleå. Det kändes bra!
Jag trivdes med kvinnan jag pratade med, och jag fick fram det jag ville ha sagt.
Jag fick förklara min situation och även berätta vad jag själv har för förhoppningar och mål med dessa samtal.
Vad hoppas jag att samtalen ska ge och vad vill jag använda dem till?

Det kändes som att hon lyssnade och förstod mig mycket bra, vilket var otroligt skönt!
Jag hoppas att uppehållet fram till nästa samtal inte blir alltför stort, jag känner att jag behöver komma igång med det här arbetet.

Jo men det gick ju finfint!

Har testat något nytt: att resa väääldigt långt med väääldigt mycket packning.
Och båda hundarna. Stockholm - Luleå. Med tåg.

Det riktigt krångliga var egentligen att ta sig in till Stockholm C med alltihop, resten gick oväntat smidigt! Väl inne på centralen lade jag det mesta av packningen i en sådan där box. När jag först öppnade boxluckan så var Charlie kvick och hoppade in, han är minsann en nyfiken liten filur! Det var inte alls så dyrt som jag hade förberett mig på, det kostade 60kr för 4 timmar eller 70kr per dygn.

Hundarna på Stockholm central

Sedan hade vi väntetid att ta död på, men det gick också bra. Hundarna fick en längre promenad, längs vattnet bort till Kungsträdgården och sedan tillbaka till Centralen, och så en rastrunda just innan vi skulle kliva på tåget. Jag tycker att det var riktigt bra gjort av mig att få båda hundarna att uträtta sina behov på de få grästäckta ytorna som fanns där i närheten, mitt i city. Särskilt den något kräsna damen Tindra som minsann inte bajsar VAR som helst, men måste man så måste man, antar jag :P

Det syns inte här, men det är strömmen i bakgrunden :P

"Vad är det här för ställe, matte?"

Inne på centralen sysselsatte vi oss med att äta medhavd mat, prata med andra hundägare, låta Charlie och Tindra hälsa på andra hundar, prata med icke hundägande människor, göra tricks inför folk (Tindra fick till och med applåder för sitt "sitta fint"), och att vila.

Ingen stress!

När det drog ihop sig till avgång gick jag och hämtade ut resten av packningen och vi begav oss sedan mot perrongen som tåget skulle avgå ifrån. Väl uppe på perrongen så fick vi vänta ett par minuter innan tåget rullade in. En snäll man erbjöd sin hjälp med att bära upp en del av packningen i rätt vagn åt mig, ett erbjudande jag tacksamt tog emot! Jag letade mig fram till våra platser i den djurtillåtna avdelningen, jag hade bokat två stolar för att vi skulle få ordentligt med plats alla tre. Vi hade blivit placerade vid ett bord där det fanns fyra platser, men de andra två platserna var lediga så vi vräkte ut oss över alla fyra! Charlie låg ömsom i sin tygkorg i ett av sätena, ömsom bredvid Tindra på golvet under bordet.

Tågmys!

Lyx med eget säte!

Middagsdags!

Timmarna flöt förbi i stadig takt. Jag läste hundbok, smaskade på frukt, torkade aprikoser och drack vatten, medan hundarna antingen sov eller låg och nosade på människor som passerade oss i gången.
Jag hade bokat resan via telefon, och under det samtalet bad jag om att få veta när och var tåget skulle ha lite längre stopp så att jag kunde planera hundrastningen under resan. Vi gick ut ur tåget vid två tillfällen och då fick de kissa och bajsa, och så passade jag på att busa lite med dem så att de fick sträcka ut lite.

Soluppgång någonstans i norrland

Under en spurt ute på perrongen mitt i natten så lyckades jag snubbla och skrapa upp både handflator och knän, INTE skönt! Förstår inte riktigt hur det gick till då jag vid tillfället bar både fingervantar och långkalsonger, men ont gjorde det i alla fall!
Jag försökte skölja av händerna lite försiktigt för att åtminstone få bort eventuell smuts i såren, men knäna lät jag vara.
När jag väl kollade knäna, framme i Luleå, så såg jag att även de var ordentligt skrapade. Återigen - hur gick det till?
Även när vi skulle gå av tåget så fick jag hjälp med min packning av en snäll medmänniska - tack!

Hundarna blev crazy när de såg husse igen efter så lång tid.
Det var skönt att se.

Det här gör jag gärna om, jag gillar verkligen att åka tåg! :)

Vad ska jag göra med dig?

Jag vet inte vad du vill med det här.
Jag har aldrig vägrat dig att göra detta och det vet du, så varför kan vi inte bara komma överens om HUR det ska gå till? För allas bästa.

Jag var riktigt ledsen de första dagarna. Så där som man blir när man har gjort slut. Allting bara sköljer över en rätt som det är, och gråten kommer med jämna mellanrum.
För mig kom den när jag upplevde någonting som vi brukade uppleva tillsammans, när jag kom att tänka på någonting vi har gjort tillsammans som jag aldrig hade gjort förut, eller när jag snubblar över foton eller textrader som påminner mig om de allra finaste stunderna vi hade tillsammans. I de ögonblicken så tvekar jag en aning. Då känner jag tvivel över att jag tog rätt beslut.

Men nu har gråten hållit sig borta. Nu har den ersatts av en klump av oro i magen, och stress över att jag inte vet vad som ska hända, vad jag ska förvänta mig.

Vad vill du egentligen?
Jag förstår dig inte...
Vad ska jag göra med dig?

Diesel och Charlie

Ibland så går det bara inte

Oj vad jag längtade. Jag såg verkligen fram emot att tävla i bugg!
Det skulle bli mitt spännande första deltagande i en officiell buggtävling.
Den äger rum imorgon, men jag kommer tyvärr inte att vara där.

För att dansa bra tillsammans så krävs att man trivs med att dansa med varandra. För att trivas med att dansa med varandra så ska man vara åtminstone sams, helst goda vänner. Annars syns det att man otrivs, det går inte att fejka utstrålning och dansglädje.

Hur gärna jag än hade velat genomföra morgondagens tävling så går det inte. För jag och min tävlingspartner skulle antagligen inte känna oss helt bekväma tillsammans på dansgolvet, och det skulle därför varken vara roligt eller gå särskilt bra resultatmässigt.
Det är så synd!

Jag har tyckt väldigt mycket om att dansa med min partner, även om jag har tappat humöret under en del av våra träningspass (typ alla?) ^^ Han är riktigt duktig och tycker väldigt mycket om att dansa, och det syns tydligt för den som tittar på! Han förmedlar sin positiva energi till mig och vi lyfter varandra på ett fint sätt. Vi har lärt oss att läsa av varandra ganska bra vilket underlättar i förningen, och vi är båda ambitiösa och försöker att göra vårt bästa.
Vi är nog egentligen en väldigt bra matchning som danspar!

Men det går inte att helt koppla bort situationen som vi befinner oss i när det inte handlar om dans, och det är det som sätter käppar i hjulen för vårt tävlande under denna helg =/

Det blir komplicerat när ens relation påverkar på det här viset, men det går inte att göra någonting åt just nu.

Det kanske blir en dans till en vacker dag. Jag hoppas då i alla fall på det.

Tills dess: tack för dansen!

Vad vill JAG?

Han vet vad han vill. Han vet precis vad han vill.
Vet vad som är viktigast. Vad han vill kämpa för och sikta på.

Jag då? Vad vill jag?
Jag vet mycket som jag absolut INTE vill just nu, men det är desto svårare åt andra hållet... =/

Hur vet jag vilka åsikter som är mina, och vilka som är andras?
Är detta vad jag faktiskt vill, eller är det bara vad  min omgivning förväntar sig?
Hur stor betydelse ska familj och vänners åsikter och förväntningar ha för mitt beslutsfattande?

"Inget" är min egen första reaktion, men det är inte så enkelt. Hur länge kommer de att finnas kvar om jag håller på och velar om mitt liv liv och min vilja fram och tillbaka..?

Ska jag låta bli att prova mig fram på mitt eget sätt för att inte riskera att förlora någons tillit?
Nej så ska det väl inte vara. Men varför känns det då som att det är dessa två alternativ som finns?
Pest eller kolera.
Det finns inget självklart "bästa alternativ", utan alla vägar har sina hinder och gropar.
Vilken väg har då de allra högsta hindren och djupaste groparna?

Ingen aning...

Alla vägar bär till lycka, eller?

Någonting jag har sett fram emot

En sak jag saknar sedan ja kom ner hit för två veckor sedan är dansen.
Sedan jag började lära mig att dansa bugg för ungefär ett år sedan så har jag blivit mer och mer fäst vid det.
Jag älskar att dansa, det är ingen nyhet, men det är annorlunda med bugg än med salsa.

När jag salsade som mest (för cirka tre år sedan??) så bestod en stor del av dansandet av träningstid inför uppvisningar. Jag gillar att uppträda, det ger mig en stor dos av självförtroende och bekräftelse. På uppvisningarna fick jag uppmärksamhet och beundran. Jag fick känna mig duktig och snygg. Jag inbillade(?) mig att vissa i publiken blir avundsjuka och tänker "åh, jag önskar att jag också kunde göra så där!" och jag hoppades varje gång att åtminstone några kände sig inspirerade och fick idén att gå en kurs och börja lära sig att dansa salsa de också.

Det var mitt driv i salsandet. Att visa upp, känna mig stolt, inspirera och lära ut.

Med buggen är det annorlunda.
I bugg kan man tävla.

När jag börjar lära mig någonting och jag tycker att det är roligt, då vill jag inte sluta efter ett tag utan känner att jag måste fortsätta tills jag blir riktigt bra på det. Annars är det väl ingen idé att lägga sin energi på det, om det ändå inte kommer att bli jättebra i slutändan?
Jag har ofta höga ambitioner när jag tar mig an någonting. Jag vill att det ska bli bra, och jag brukar kunna göra det bra också.

När jag väl tycker att jag har blivit bra på någonting, då vill jag gärna få någon sorts bekräftelse på det ifrån andra. För om andra tycker att man är bra, då är man bra.
I salsan fick jag det som sagt genom uppvisningar, och när jag instruerade på kurslektionerna.
I buggen kan jag få det genom att tävla!

Jag har sedan jag fick reda på att den skulle äga rum siktat på att delta i Luleå Bugg och Swings (LBS) egen tävling som arrangeras i Luleå den 16e november.
Jag började omedelbart fundera på vem jag skulle kunna tävla med. Ska jag välja att gå i tävlingsgrupp under hösten istället för kurs så att jag kanske kan hitta en tävlingspartner där? Ska jag höra mig för hos instruktörer och dansare på högre nivå ifall de känner till någon som skulle kunna passa mig?
Ska jag höra av mig till personen jag tävlade tillsammans med i klubbmästerskapen i våras?

Jag pratade med Merlin om tävlingen för drygt en månad sedan. Han kände sig uppgiven över att hans båda tävlingspartners verkade sakna det engagemang och den motivation som han har för tävlingsdansandet. Samtidigt satt jag och beklagade mig över hur frustrerad jag blir när jag dansar med killar som helt saknar utstrålning och förmedlar noll energi till mig utan snarare suger ut all energi jag har.
Samtalet slutade med att vi bestämde oss för att anmäla oss till tävling tillsammans! Vi anmälde oss till en tävling i Kiruna den 26e oktober och till Luleå-tävlingen den 16e november.

Kirunatävlingen kommer inte att bli av (tur att det bara kostade 80kr att anmäla sig) men jag siktar fortfarande på att vara med den 16e, trots allt som hänt den senaste tiden!
Jag håller på att fundera ut hur vi skulle kunna planera tiden fram tills dess. Det var över en månad sedan vi danstränade tillsammans, så vi måste ju träna mer inför tävlingen. Vi kan trampa på var sitt håll, men turer och samspel måste vi jobba på tillsammans. Jag planerar att åka upp till Luleå för träning, men frågan är när och hur länge. Framför allt så måste jag lösa så att hundarna blir omhändertagna medan jag är borta, både när jag åker upp för att träna och sedan under själva tävlingshelgen.

Någon frivillig? :P

Nu är tävlingsavgiften betald i alla fall.

Livet mittemellan

Just nu så bor jag varken i Stockholm eller i Luleå.
Jag och hundarna är tillfälligt inhysta hemma hos pappa i Stockholm, medan mina möbler och ägodelar befinner sig i en magasinbox uppe i Luleå.
Jag vet inte var jag vill bo, eller hur jag vill bo.

Jag vet inte vem jag vill bo tillsammans med, om jag nu vill bo tillsammans med någon alls.
Jag har inget stadigt förhållande, men jag har inte heller helt släppt taget om det som varit.

Jag ska känna mig fram den kommande tiden.
Som en blind med käpp ska jag sakta men säkert känna mig fram över stigen framför mig. Stöter jag på någonting som inte känns som det borde så står valet mellan att fortsätta framåt eller att vända om och finna en annan stig.
En tryggare stig.
Kanske en lite rakare och slätare stig.
Kanske rentav en bred, asfalterad väg!?

Vi får väl se när nästa bekymmer dyker upp och vad det då handlar om. Nya problem är nästan välkomna ifall det innebär att jag slipper att dras med samma gamla elände och välbekanta trubbel!

Jag behöver förändringen som sker just nu. Vissa saker vill jag behålla i mitt liv medan jag gärna glömmer andra och aldrig mer ser röken av dem!

Frågan är ju bara vad man bör behålla och vad man bör säga "hej då" till för gott. Men det kommer jag underfund med så småningom.

Tills dess så lever jag ett liv mittemellan då och sedan. Ett liv nu.

Höstlöv i höstsol

Mysbullen och Lille Skrutt.
Jag tror att detta är den vackraste bilden jag har tagit på dem båda tillsammans :)

Vart är jag på väg?

Detta har minst sagt varit en omtumlande vecka.
Jag befinner mig nu nere hos min familj i Stockholm, och hundarna har jag tagit med mig.
Jag kände att jag hade fått nog.
Fått nog av stressen, bråken och osäkerheten som ofta närvarade i mitt liv. Jag måste bort. Måste få chans reda ut tankarna och känslorna kring mitt liv.

Och det är mycket av både tankar och känslor. Och det är åt båda hållen liksom, både positivt och negativt på samma gång! :(

Vad vill jag göra? Hur vill jag leva?
Vem vill jag vara? Var och vem vill jag vara det med?

Just nu trivs jag med lugnet och miljöombytet som vistelsen här ger. Jag ska fokusera på att kunna må så bra som möjligt.
Men sedan då?

Vart är jag på väg?
Det enda jag vet säkert är att det i alla fall aldrig kommer att bli exakt likadant som tidigare.
Det ska bli bättre!

Hösten 2013 genom mitt objektiv

Idag gick jag ut och fotograferade igen. Jag var ute tidigare idag för att ha tid att fotografera i lugn och ro och ta vara på solljuset. Igår gick solen i moln i horisonten strax efter att jag gick ut med kameran, vilket gjorde de få bilder jag hann ta var en besvikelse (den enda bilden jag sparade finns postad i förra blogginlägget).

Mitt intresse för fotografering har åter väckts, efter att ha legat i dvala i närmare ett år nu.

Det känns kul igen! :)

Jag har bestämt mig för att jag vill köpa ett till objektiv, så jag sitter och läser på lite om vilken modell och typ av objektiv som antagligen skulle passa mina önskemål bäst.

De situationer då jag som mest önskar att jag hade ett annat objektiv att byta till är exempelvis när jag ska ta landskapsfotografier och vill zooma in en bit, exempelvis vid solnedgångar. På bilder tagna från långt håll så ser man inte den där riktiga glöden och de extrema färger och former som kan uppstå på en skymnings- eller gryningshimmel, och det är så frustrerande att se det med egna ögon men inte kunna fånga det på bild!

Jag tycker även väldigt mycket om att fotografera djur, och dessa håller sig ju sällan helt stilla (bortsett från Tindra då, men hon är ju speciell). Så ett objektiv som ger möjlighet att ta skarpare bilder på motiv i rörelse, typ hundar som busar, skulle också vara trevligt. Frågan är om dessa två saker finns att hitta i ett och samma objektiv, och i sådana fall vilket??

Jag sitter och kikar runt lite på Blocket och Tradera, men ska göra lite mer efterforskningar innan jag köper något.

Jag har inte så bråttom. Det viktigaste är ju att jag blir nöjd i slutändan!

"Lille skrutt"

Det var inte förrän precis nyss, när jag satt och gick igenom och gallrade i dagens bildskörd för tredje gången, som jag upptäckte den självklara anledningen till att behålla denna bild!
Ser ni det också?
De första två vändorna jag bläddrade förbi den så behöll jag den mest bara för att den är "ren"/enkel, Tindra ser härligt lugn ut och vattnet och träden i bakgrunden är fina, men sedan såg jag den - grenen ovanför hennes huvud!
Perfekt passform, eller?

Att det finns nyutslagna maskrosor så här sent på hösten är ju underbart! Tyckte om att kunna få med både nytt och gammalt i bilden, och skärpa i detaljerna i fröbollen.

Charlie högst upp på en sandhög. Han trivs där han kan hålla utkik.

Vet inte om denna är så speciell egentligen, men jag kunde bara inte slänga den.

Gillar att experimentera med skärpa och oskärpa i samma bild! Gillar hur man så tydligt ser strukturen i bladet tack vare att höstsolen lyser igenom det. Och så tycker jag inte att det behöver vara så klara och rena färger jämt, det är vackert med lite gråbruna fläckar ibland!

Jag kan inte bestämma mig för vilken av dessa två bilder (den här och den under) som jag tycker bäst om!
Vilken tycker du mest om?
Och varför?

Gillar stöket i den här växten. Konst på naturens eget vis.

Tog ganska många bilder på löven på det här trädet, men blev inte riktigt nöjd med någon.
Försöker kanske imorgon igen ifall det soliga vädret fortsätter!

Våga fråga!

Jag har två gånger inom loppet av en vecka gjort en sak som jag vanligtvis väääldigt sällan gör. Jag har konfronterat och rett ut en obekväm socialt relaterad situation så att båda parter vet var den andre står. 
Jag har vågat fråga, och på så sätt skingrat tvivel och undvikit missförstånd och komplicerande påföljder.
Jag är glad och stolt över att ha gjort det. Glad, för nu slipper åtminstone jag att må dåligt över situationen längre, och stolt över att jag har gjort någonting jag tycker är oerhört svårt och jobbigt och därför tyvärr brukar undvika så gott jag kan.
Våga fråga!

Den enda bilden jag sparade från dagens fotograferingspromenad. Jag gillar den verkligen!

Vår vackra vovve

Tindra är verkligen den vackraste hunden jag träffat!
Se bara på den här första bilden, hon är en sann skönhet! :)

(Klicka på bilderna för att se dem i originalstorlek)

Charlie är mera söt och tuff än vacker!