Kalashelg!

Imorgon kommer lillebrooor!
Det ska bli kulkul, han har aldrig varit och hälsat på mig här uppe tidigare :)
Han tycker också mycket om hundar, och han kommer att ÄLSKA Tindra precis lika mycket som alla andra gör som lär känna henne!

Jag hoppas att han tar med sig ordentligt med kläder, man vet aldrig vad helgen kommer att bjuda på för norrlandsväder... ;)

På lördag blir det dessutom födelsedagskalas, för mig och för Anton. Jag fyller 21 år på måndag, och han fyller 24 år på onsdag. Så varför inte slå ihop kalasen och ha en STOR fest istället, tänkte jag!

Det kluriga är att jag inte ens vet ifall det kommer att bli en stor fest eller en mindre... Jag har bjudit massvis med vänner och bekanta, men folket har varit så "sparsamma" med sina svar om deltagande att jag inte har en aning om hur många gäster vi får... Vi kan bli allt mellan 10 och 50 personer.

Det är inte lätt att planera inför en fest i ett sådant läge.

• Hur mycket dricka/muggar/tillbehör ska jag köpa?
• Hur mycket ska jag baka?
• Hur mycket förberedelser ska vi ordna med i lägenheten? (göra plats för ytterkläder, sittplatser, plocka undan så det inte blir för trångt...)

Jag hoppas att det kommer MÅNGA gäster, ju fler desto roligare!

Jag kräver inga presenter, jag önskar mig endast en riktigt trevlig festkväll med härliga människor och bra stämning :)

VÄLKOMNA! ;)

Var ute i (god) tid!

Idag var det första dagen på jobbet då vi hade riktigt julstressigt. NU märks det att det är jul snart. Mycket kunder, ännu mera varor - julskinka, julkorv och julost. Så fort leveransen kom på morgonen så blev det kvarvarande lagerutrymmet inte mer än att vi kunde ta oss igenom och förbi alla vagnar och pallar (en åt gången, att mötas är ingen idé att försöka sig på).

Mitt råd - handla det du kan redan NU. På så sätt slipper du trängas onödigt länge i butikerna under nästa vecka, dagarna innan julafton. Vi vet ju hur okul det är, men ändå mer eller mindre ett måste. Och vi som jobbar i butikerna är tacksamma för allt som kan underlätta för oss i juletid.

All mat klarar sig ju inte längre än ett par dagar innan man bör äta upp den.
Men här är några saker som GÖR det:

• Sill - håller flera månader i oöppnat tillstånd, kan fixas redan i november.
• Julskinka - Håller åtminstone ett par veckor framåt, och den ska ju ändå ätas upp vid jul så det går jättebra att köpa nu.
• Bakningsingredienser - plockas fram i butikerna i god tid. Det allra mesta finns tillgängligt redan i tidiga november
• Vissa sorters leverpastej - har en hållbarhet på ca en månad. Inte räcker väl en pastejbit så länge när tjocka släkten kommer på besök?
• Köttbullar, prinskorv (färdiglagat) - köp någon vecka innan jul, använd så mycket som behövs, frys in resten
• Dryck - julmust och andra flasktappade drycker kan hålla nästan ett år oöppnade. Köp en flaska då och då när du är och handlar, så slipper du bära hem 10 liter på en gång!
• Konserver - Saltgurka, rödbetor... Har inte burklocket "klickat" så håller den ett bra tag till!

Konsten att få upp humöret

Jag tror att jag har skrivit detta här i bloggen för lääänge sedan, men det är värt att sägas igen:Det finns nog ingenting som lättare kan få mig på bra humör, än att sätta igång en lista med Machinae-låtar på hög volym! Jag gjorde det nyss. Mitt tålamod varit rätt kasst idag och det drabbar ju främst Andreas. Vilket inte är särskilt rättvist, men bor man ihop så blir det liksom så... :P 
Nu är jag däremot på bättre humör, tack vare MaSus underbara musik! (Och provsmakandet av peppisarna jag just bakade??)

Utflykt!

Jisses, jag gillar vinter!
Jag hade planerat en flockutflykt för idag, och hoppades att vi skulle bli ett gäng. Det bar av ut i skogen bort till ett naturreservat här i närheten av Porsön, där det finns ett fågeltorn och plats för grillning. Hela vägen hemifrån är det väl en timmes promenad ungefär, åtminstone i mitt tempo :P

Vi var 11 personer och 12 hundar, och det var riktigt trevligt! Ska försöka fixa någonting liknande en gång till innan vintern är slut :)

Det grillades korv, och jag hade även med mig marshmallows (ett måste!), men mina fingrar ville inte grilla längre än absolut nödvändigt, så godiset fick jag med mig hem igen. Tindra, och några av de andra hundarna, var också med och grillade korv (läs "åt"), och så fick de flesta springa lösa och rusa av sig. De for som skott runt runt kring fyrkanten av sittbänkar, jagade varandra, brottades och slet om pinnar.

Det är så härligt att se på när djur leker med varandra, det är bara ren lycka!
Och det som är besvärligt i kopplat tillstånd - aggressivitet vid hundmöten, rädsla, osäkerhet - det löser sig ofta så fort man släpper hundarna lösa. Då kan de vara bara hundar, och kommunicera som hundar är gjorda för att göra. Detta skapar färre missförstånd hundarna emellan, när inga strama koppel eller påverkan av matte/husse är med i bilden, och hundarna får en enklare samvaro.

Var inte rädd för att släppa din hund (och dig själv?) lös! Låt dig själv stå bredvid och åskåda hundar som springer fritt, observera samspelet mellan dem och notera deras kroppsspråk.

Jag älskar det!

Isklumpar mellan tramdynorna - nackdelen med en långpromenad i en snöig skog.

Tindra har nu fått tassarna klippta :) (ej avklippta!)

Härligaste berättelsen på länge! :D

"För flera år sen så kunde man läsa i en av Skärgårdsstiftelsens böcker om en arbetshäst som drog virke, över isarna i skärgården. En vårdag brast isen under hästen och lasset, bara några hundra meter från land, dit de var på väg. Hästkarlarna drog sig hastigt undan och kunde bara med fasa se på, då den gamle trotjänaren försvann i djupet...

När de stod där och allt hade varit tyst en stund, så hörde de ett brak, då isen gick upp intill stranden. Då kom hästen upp genom isen med timmerlasset som han målmedvetet fortsatt att styra mot stranden, under isen. Och kan Du tänka Dig!!! Hästen klarade sig trots lunginflammation och svår nedkylning. Han gneds varm i en spilta, fick varma täcken, och om jag inte missminner mig så fick han en sup också! Det var "bästa" huskuren förr, och det man hade hemma...


Hästen levde flera år till, men den fick pension efter detta äventyr, som nästan är för bra för att vara sant!"

Tappat något?

I slutet av förra helgen var jag på kvällspromenad med Tindra. Vi gick en kort runda på land, och sedan ut på sjön (frusen, ni vet). Jag hade ringt upp en god vän och pratade massa skvaller om helgens bravader, samtidigt som jag kastade en tennisboll åt Tindra gång på gång. Jag kastade/sparkade iväg den, hon hämtade. jag kastade iväg den åt en annat håll, hon hämtade den igen och släppte den vid mina fötter. Och så vidare.

Jag strosade runt där ute på det hårda vattnet, i mörkret, och Tindra roade sig själv med bollen. När jag började gå tillbaka mot stranden avslutade jag samtalet, och en stund senare upptäckte jag att Tindra inte längre hade bollen i munnen. SUCK. Jag hade ingen ficklampa med mig, och det var kolsvart ute. Så mörkt som det bara kan bli i ett vintrigt norrland. Och eftersom jag hade varit i ett telefonsamtal under större delen av promenaden hade jag inte haft full koll på var hon hade rört sig under tiden. Bollen kunde med andra ord ligga i princip var som helst.

Jag beslutade mig för att återvända dagen därpå, MED ficklampa.

Sagt och gjort, jag traskade ner med Tindra till sjön, släppte lös henne och började leta. Jag försökte engagera henne i letandet också: "Vaaar är bollen, Tindra?" "Hämta bollen, sök bollen!" Hon fick fart i några språng, men återgick sedan till att tassa omkring på egna äventyr, nosa och rulla sig i snön.

"Jaha. Jag får väl leta själv då..." Synd bara att mitt främst sinne är synen, eftersom det inte är helt lätt att urskilja den ljusgröna färgen av en tennisboll bland alla skuggor, gropar och nyanser i allt det vita. En effektiv nos (eller en samarbetsvillig hund) hade definitivt varit en tillgång i sökandet.

Jag gick fram och tillbaka längs stigen som bildats av ispromenerande människor, men hittade ingen boll. Jag gav upp och vände tillbaka. Jag lyfte blicken för att lokalisera hunden, hon befann sig en bit bort, mot vassen, och nosade runt på marken. Jag ropade på henne och såg att hon tittade upp mot mig. Sedan sänkte hon huvudet och plockade upp något, och kom springande. Med bollen i munnen! Stolthet är en härlig känsla, och den kan dyka upp inom en i andra situationer än när man fått ett bra resultat på ett prov, eller ens småsyskon visar att de kan stå emot grupptryck *snyft*

Tidigare kväll tappade jag bort mina hemmanycklar när jag var ute med Tindra på promenad på isen. Gissa vem som hittade dem igen...

Årsdag!

Idag har jag bott i Luleå i TVÅ ÅR! Grattis till mig, eller nåt... ^^