Börja om från scratch

Jag är så TRÖTT efter flera timmar på HundHuset med Malin!
Jag fokuserade mest på Charlie under tiden vi var där. Passivitetsträning behöver han en stor dos av, han har himla svårt att sitta fastbunden och bara titta på. Det tog även ganska lång tid att vänja honom vid de andra hundarna, men till slut så kunde vi ha alla fyra hundar lösa utan problem. Vi tränade även sitt, ligg, vacker tass och lite target.
Tasstarget på musmatta lärde jag honom igår på mindre än 5 minuter, han är grymt lättlärd bara man lyckas motivera honom! :)
Korv eller torkat kött brukar fungera bra som motivation :P

Vad ska bli nästa trick att lära honom?
Jag har en hel lista med grejer jag vill testa, särskilt de saker som jag inte har haft möjlighet att lära eller göra med Tindra. Som att hoppa upp på min rygg, eller att gå slalom. Jag har lärt Tindra lite slalom, men hennes storlek gör det hela en aning klumpigt och osnyggt. Det skulle nog gå bättre med lilla Charlie :P

Det är riktigt kul att ha en ny "försökskanin" att testa allting på. Att börja om från scratch med allt liksom. Charlie kunde ju knappt "sitt" när vi tog hem honom, så han har verkligen gjort stora framsteg sedan dess!

Biten med utfallen i koppel och osäkerheten mot andra hundar tänkte jag faktiskt söka hjälp för att jobba med. Jag vet inte riktigt vad det beror på och därmed heller inte hur jag ska hantera det, så det skulle nog vara till hjälp ifall någon utomstående gjorde en bedömning av hans beteende.
Min uppfattning är att han är osäker. Det grundar jag på att han skäller och gör utfall mot hundar på håll, men han har aldrig varit dum eller aggressiv när han väl får hälsa på andra hundar. Det han hänt att han har morrat eller visat tänder, men inte på ett offensivt sätt utan ett defensivt. Hos förra ägaren fick han inte umgås med några andra hundar än de två hundarna som fanns i hemmet. Jag tror att det kan vara en orsak till varför han blir så pass uppspelt och exalterad när han ser eller känner lukten av andra hundar - han har helt enkelt aldrig fått lära sig att träffa och umgås med obekanta hundar.
Det ska det bli ändring på!

Kärleken kom i en svart BMW

Förra veckan ringde bilverkstaden till min kille och sade att hans bil var frisk igen. Det var en fredag.
Vi åkte dit på direkten, han kunde inte hålla sig. Ville provköra den en sväng. Nyinviga den. Hans bebis.

Det är någonting särskilt med den bilen, och då menar jag inte för honom utan för mig. Jag älskar den.
När jag och min kille träffades och började umgås så bodde jag i en annan del av den här staden. Jag bodde tillfälligt ensam i en kompis lägenhet, vilken (som så många andra studentlägenheteter) var tom över sommaren.
Jag minns första gången Han sov över. Han sov i soffan i vardagsrummet. Jag sov gott i vetskap om att Han fanns alldeles i närheten. Jag befann mig i det stadiet i relationsutvecklingen då allt känns så där härligt pirrigt och förväntansfullt. Var hade Han kommit ifrån egentligen? Helt plötsligt fanns Han bara här i mitt liv, så där utan någon som helst förvarning.
Jag var allmänt otålig. Vad skulle denna nya bekantskap leda till? Var jag förälskad? Varför just Han?

Jag var förälskad. Han började sova över allt oftare. Kom till mig sent på kvällarna efter jobb, fotbollsträning och kompishäng. Jag väntade. Min kropp väntade på Hans varma famn. Mitt hjärta väntade.
Och så hörde jag det: det omisskännliga ljudet av hans BMW. Jag hörde det redan när han svängde av från stora vägen, hörde att det var hans bil. Ett kraftigt motorljud, sportigt, mörkt mullrande.

Mitt hjärta tog ett skutt varenda gång! Nu kommer min kärlek i sin BMW.

Vi gjorde utflykter, åkte och fiskade. Cruisade. Körde drive-in på Donken. Jag, Han, och oftast även hunden.

Trots bilens kraft så körde Han varsamt. Sällan för fort, alltid noga med trafikreglerna.
Minns en kväll då vi skulle ut och åka, och hunden skulle med. Han öppnade dörren till baksätet och sade "hoppa in nu" till henne. Cirka två och en halv sekunder senare satt hon i framsätet, på förarplatsen!
Hon är minsann inte dum, min hund ;)

Tindra tänker ta sig en tur på egen tass

När jag satte mig i BMWn för en vecka sedan så pirrade det till i kroppen. Allt kom tillbaka.
Den speciella lukten, sätena, ljudet, den underbara automatväxlingen som ger möjlighet att hålla Hans hand under bilfärderna... alltihop påminde mig om förra sommaren. Den första ljuvliga tiden med Honom.

Allting så enkelt. Självklart.
Kärlek och ingenting annat.

Kärlek i en BMW.

Jag älskar dig (och din bil)!