Aaah, alkoholhelvete!

Nu är jag igång igen! Frustrerad, ilsken och less.


Less på "dagens ungdom", plus alla andra idioter som inte FATTAR att alkohol förstör samhället!
Ilsken över att alkohol över huvud taget FINNS, för tänk vad skönt det vore annars!
Frustrerad över den (enligt mig) allmänna åsikten om alkohol och moral. Åtminstone bland ungt folk.


En debatt på teve nyss återupplivade mina starka känslor i ämnet. En diskussion om teveserien "Kungarna av Tylösand", och allt vad den innebär. För er som inte känner igen den så har de (Kanal 5, såklart) samlat fyra tjejer och fyra killar, skickat dem till Tylösand och låtit de "umgås" där under en tid. 


Jag visste ingenting om programmet innan jag såg den här debatten. Jag var tvungen att kolla upp den, och gick in och läste om serien på hemsidan.


Detta är deras EGNA ord för att beskriva den: 
"


Jag kunde tyvärr inte avsluta den meningen. För när jag nu gick in på Kanal 5:s hemsida för att kopiera texten ur beskrivningen, så har de visst ändrat den!? :O


Krävs det en debatt i teve för en sådan sak, vad ska då behöva göras för att de ska förstå att hela serien är åt helvete!?


Hittade dock ett annat skräckexempel från hemsidan:

Tylösand-James kommer med goda råd.

Bästa partyminne: Madrid, Rock in Rio Festival, helsponsrad av Corona.
Tiesto, Cypress Hill, Rage against the machine och hur mycket alkohol du kan dricka!

Bästa partydrycken: För mig är det Jack & cola med en fishermans shot vid sidan.

Vad är det vildaste du någonsin har gjort? Första kvällen i Magaluf, gick ner på en tjej mitt på bardisken framför alla gäster.
Haha, tokigt.

Hur ser drömtjejen/drömkillen ut? Blandning mellan Megan Fox och Catherine Zeta Jones i unga dagar.

Tatueringar, ja eller nej? Jupp, på vänstra armen, båda bröst och på hela midjan på höger sida.

Hur raggar man bäst? Man rggar inte, man har kul och resten kommer av sig själv. Man vill ju vara med positiva människor sen gäller det bara att inte göra något dumt.

Bästa bakfyllemedicinen? Sex och Oboy. Finns inte sex så är det Ben & Jerrys + Oboy.

Ska detta vara den informationen man får om deltagarna?? Den var ju... bred och bra. NOT!

Alla vet ju att det är just DE HÄR frågorna man vill ställa till personer man vill lära känna! Och det är ju DE HÄR svaren man vill ha för att tycka personen är intressant och vettig! *sarkasm så det svämmar över*

Btw, de medverkande i serien är mellan 19(!) och 24 år...

Oemotståndliga Tindra

Vår hund är en magnet. Oemotståndlig. Inte störst, men bäst och vackrast.

Med popularitet kommer problem. Även getingar dras av någon anledning till just vår hund. Tindra är en getingmagnet. (själv är jag en hetingmagnet??)

Tidigare i sommar ringde Andreas mig när jag hade lunch på jobbet och sade att han och Tindra just hade varit ute på promenad. Deras trevliga stund hade dock plötsligt avbrutits av en svärm (ja, en hel svärm) jordgetingar som kom efter dem och angrep dem. Andreas fick 4 ordentliga bett, men antalet på Tindra lyckades vi inte ta reda på eftersom hennes päls är alldeles för tjock för att känna sig fram genom.

Efter dramat var hon som i chock, hon åt ingen mat och hon kurade ihop under vardagsrumsbordet och ville inte komma fram. Andreas ringde sig fri från sitt jobbpass samma kväll för att kunna hålla Tindra under uppsikt.

Eftersom han inte visste hur många bett hon hade fått, eller var på kroppen hon hade blivit biten, så visste vi inte heller hur allvarliga de fysiska reaktionerna skulle bli. Hundar kan ju, precis som vi människor, vara allergiska/överkänsliga mot vissa typer av insektsbett och kan då få väldigt allvarliga symtom.

OM Tindra skulle haft oturen att bli biten kring nosen eller på halsen hon riskerat att svullna upp intill luftvägarna och i värsta fall kvävas.

Jag kunde inte släppa henne ur tankarna under resten av arbetsdagen, och jag ringde Andreas och frågade om en uppdatering av Tindras tillstånd så snart jag hade möjlighet.

Vi hade tur och hon klarade sig bra. Vilket jag tror till stor del berodde på att hon är av större ras. Ju större kroppshydda, desto bättre klarar de sig.

Idag var det dags igen. Händelseförloppet och antalet inblandade getingar är denna gång oklart, men när hon sprang fram till mig på ängen så hade hon svansen mellan bakbenen, ville inte ta godis, och hon hade fortfarande en geting sittandes kvar i ena örat. (Jag knäppte bort den hårt med pekfingret)

Hela vägen hem var hon nedslagen, med låg svans och höll lugnt tempo. Upprepat, kraftigt skakande på huvudet samt nosande och slickande i baken ger mig skäl att anta att det är där hon blivit angripen. Jag har inte kunnat hitta någon svullnad vare sig på huvudet/i örat eller på bakbenen/kring svansen, så jag hoppas att hon kommer att klara sig undan lika lindrigt som förra gången.

Men vilken getingmagnet hon är! Oemotståndlig.

(bilden är tagen idag, med systemen)

Bra eller anus?

Känner mig konstig idag. Eller, jag har haft det i mig ett tag nu, ett par veckor.

Bara massa... känslor. Massa olika känslor. Och tankar.

Vet inte om det är mest glatt eller mest ledsamt jag känner eftersom allting är i en enda röra =/

Listor är den terapimetod som fungerar bäst för mig så jag tänkte försöka med det denna gång också.

Jag skriver alltså inte av en färdig lista nu, utan skriver allteftersom jag kommer underfund med någonting som tynger mig just nu. So here we go:

• Jag är med och leder en numera stor grupp människor genom att anordna promenader och utflykter för oss tillsammans med våra hundar. Det är oerhört roligt och jag känner att jag äntligen har åstadkommit någonting på området "hund".
  Bra känsla.

Att leda den här gruppen är stort för mig! Jag vill så gärna att det ska leda till någonting större. Jag hoppas att det kan utvecklas till en större verksamhet, med större "utbud". Fler tjänster eller sätt att använda verksamheten på, fler evenemang och aktiviteter, och ännu fler medlemmar! Jag önskar att det kommer leda mig mot mitt framtida yrke, vad det nu kommer att bli.

Men -eftersom jag håller det så kärt så medföljer även rädslan för att det hela kommer att spricka. Jag gör det för att jag tycker att det är kul, men jag tar det samtidigt på stort allvar. Jag har skaffat mig ansvar, jag ska vara en bra ledare, jag ska försöka få dem att ha lika kul som jag! Jag är rädd för att göra bort mig, göra gruppen besviken på mig. Jag vill så gärna uppfylla deras förväntningar på verksamheten, men det är svårt att veta vad de förväntar sig. Det är ju trots allt bara en hobbygrej =/

Tyngden på mina axlar är antagligen till största delen skapad av mig själv, och så har det alltid varit. Jag ställer höga krav på mig själv och är ambitiös med sådant jag verkligen vill lyckas med! Men det medför även en viss oro. Dålig känsla.

• På måndag kväll ska jag på handledarkurs med en arbetskompis som ska bli min handledare längs min väg mot körkortet. Även det projektet ger mig delade känslor.

Dels är det spännande, och jag har självförtroende nog för att säga att jag vet att jag kommer att klara det bra. Bra känsla.

Å andra sidan borde jag ha tagit tag i det här för LÄNGE SEDAN. Sådant gör mig alltid arg på mig själv, trots att det inte går att göra någonting åt nu. Jag ältar det i oändlighet istället för att acceptera att jag tabbat mig och bara fixa det jag dröjt med så fort som möjligt! Gaah, var irriterad jag kan bli på mig själv, och ändå händer samma sak om och om igen... :(

Trots min självsäkerhet så finns det ju en risk att jag KOMMER att ha problem med körkortet. Denna risk gnager mig. Jag är orolig över att inte klara det, bara för att jag så gärna VILL klara det. Samma sak här som med hundsituationen alltså... Dålig känsla.

Jag är kluven

Sagan om Spiffnumgllr

Det var en gång en liten äppelpaj som hette Spiffnumgllr, han var inte glad i mat. Men han tyckte om rosa åsnor, men inte utan tänder. Han gillade Spiffnamschnugiz men bara när det var söndag. Hon och han var inte där när dom var där borta och Spiffnumgllr var trött. Kaninen som kom på besök hade inte tagit med sig 2 paraplyer som han en vecka innan hade lovat. Hon gick ner i källaren, det var ett vackert landskap och fåglarna sjöng en massa barnvisor som inte hördes och dom var ganska mörka. Kort därefter kom smällen, alla var glada förutom Spiffnumgllr som var glad. Spiffnumgllr var inte alls speciellt glad och månen syntes inte om 3 timmar. Den gröna lampan skrek med stängd mun och då somnade alla som stod upp. Sen dog Spiffnumgllrs svåger som precis ätit brunch. Sen var alla glada i Frankrike. Snipp snapp snut så var sagan slut.

Författare: Tim Ljungberg