tisdag, maj 29, 2012

Jag älskar salsa!

Det här inlägget kommer att vara djupare än rubriken, oroa er inte ;)

Tack vare en diskussion med en kollega så kom jag till insikt med en sak idag - orsaken till varför jag tycker så mycket om att dansa salsa!

Det är inte bara själva dansandet jag fastnat så för, utan hela "salsavärlden".
Salsafesterna som anordnas här i Luleå är helt underbart trevliga!

video
(Filmen är snedvriden, men vi dansar lika bra i alla fall!)

I partysammanhang blir jag ofta obekväm så fort folk börjar bli fulla. Inte berusade, men FULLA. Det beror på flera saker. Det är inte så att jag ogillar personerna som är där, utan snarare att jag ogillar vad alkohol gör med folk.
Eftersom jag inte dricker själv (mer än kanske ett par, tre gånger per år, har dock aldrig varit full själv) så ser jag mycket mer av vad som händer på fester eller i andra sammanhang där alkohol är inblandat. De andra fulla människorna är närvarande och bevittnar visserligen en stor del av allt som sker, men de ser det inte på samma sätt som en nykter person gör. Denna nyktra person är ofta(st) jag.

Vissa säger elaka saker, får kort stubin och börjar bråka. Andra blir väldigt "kärleksfulla" och hamnar i närgångna situationer med folk de egentligen inte vill göra någonting sådant tillsammans med.
Relationer sabbas, människor skadas och ibland till och med dör, egendom förstörs. Ungdomar på tillnyktring i fylleceller, alkoholism och försummade barn, och en himla massa ånger och baksmälla!

Allt detta kan dyka upp i huvudet på mig när jag vistas bland folk som druckit för mycket alkohol. Jag förstår verkligen inte hur man kan utsätta sin kropp och sin omgivning för risken att något hemskt händer i samband med fylla.
Min åsikt är att om man väljer att dricka så har man även valt att ta risken för negativa konsekvenser. Då har du valt att riskera att hamna i slagsmål, ha sex med fel person eller köra rattfull. Och än värre - det drabbar ju inte bara dig själv utan även andra personer i din närhet.

"Fy fan vad jag mår dåligt/ångrar det som hände igår, jag ska ta det lugnt med drickandet hädanefter!" Mjo visst, den har man ju hört förut...




Faktum: Väldigt få personer dansar riktigt bra när de är fulla. När det gäller pardans blir det än mer problematiskt eftersom du, förutom att hålla reda på dina egna fötter, faktiskt ska föra/följa din partner också. Det funkar liksom inte efter för många glas vin eller för många tequila-shots :P
Dessutom vill de flesta tjejer väldigt gärna att grabbarna håller tassarna borta från kroppsdelar där de inte ska vara. Tafsande = dansdiss ;P

Resultatet blir att det inte dricks särskilt mycket på salsafester, vilket passar mig utmärkt! :D
Detta i kombination med underbar salsadans är helt enkelt oslagbart. Jag väljer utan att tveka en salsafest framför både hemmafest eller utekväll på krogen!

Det är så härligt att känna en sådan gemenskap som salsalivet erbjuder. Att lära känna folk genom dans är fantastiskt! Man kommer varandra väldigt nära väldigt fort. Mycket skratt och leenden, man bjuder på sig själv och uppskattar när andra gör detsamma. Samtliga festdeltagare har ju även någonting gemensamt med varandra - intresset för latinamerikansk dans - och det slår mig då och då hur mycket en sådan sak faktiskt gör för stämningen på en tillställning. Ibland känns det nästan som att man är kompis med dem allihop :)

Salsadansen fick mig även att hitta min feminina sida, efter att ha levt mer eller mindre hela livet som något av en "pojkflicka". Hur man rör sig och för sig, hur man följer sin partner, hur man tar sig fram i högklackat - som en kvinna! ;)

Och sedan sist men inte minst, den fina artighet och respekt man som kvinna möts av från männen på sant gentlemannavis - du får en försiktig puss på kinden vid hälsning, de kan dra ut din stol, de släpper förbi dig först genom dörren, hela grejen med att bjuda upp till dans osv.

Det känns nästan fånigt ibland, för att jag inte alls varit van vid sådant tidigare.
Den svenska festkulturen har MYCKET att lära från andra delar av världen.
Aaah...
Jag älskar salsa!

söndag, maj 27, 2012

Jag vet inte, just nu.

Jag vet inte hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag vet inte var jag vill vara om en månad, eller om tio månader. Jag vet inte heller hur jag vill vara, eller med vem.

Det enda jag kan veta är vad jag känner och vad jag vill just nu.

Just nu
vill jag vara glad och göra sådant som jag tycker om, med människor jag tycker om! Just nu vill jag låta livet ta mig någonstans, och liksom bara hänga med. Just nu vill jag njuta av tanken att resten av mitt liv är en bok med oskrivna blad, och vetskapen om att det är endast jag själv som bestämmer vad där skall skrivas i framtiden. Jag tror att det är detta som kallas frihet.

Just nu vet jag inte vad jag vill senare. Men det kommer jag att veta då.

Senare, alltså.

Jag kan inget lova, bara leva.

En av modell-för-en-dag-bilderna. Det bör göras om inom en snar framtid! Jag tror det finns någonstans här i norr också??

fredag, maj 25, 2012

Det löser sig!

Nu är det klart att Halli ska byta lägenhet med ett par som varit på jakt efter en större!
Halli tar alltså över deras etta och jag får bo hos en god vän tills vidare, så jag har också boende åtminstone för sommaren.
Tänk vad allting löser sig helt plötsligt, underbart! :)

torsdag, maj 17, 2012

Stora förändringar medför många nya möjligheter

Ingen vill att sådant här ska hända, för man vet att smärta är oundvikligt i situationer som dessa. Men ibland så måste förändringar ske, och det var dags för det nu.

Det kan verka ha kommit plötsligt, men mitt beslut har inte varit förhastat utan väl genomtänkt. Och nu i efterhand känner jag att det var rätt beslut för mig.
Det är lugnande och känns skönt att det inte finns någon ånger eller några tvivel inom mig. Det känns bra.
För ögonblicket är jag mest hoppfull och spänd av förväntan på vad framtiden har att bjuda på, både inom den närmaste tiden och på längre sikt.

Vi kan båda hamna var som helst när som helst, och ingen vet var eller hur det kommer att ske. Vi har frihet att välja precis hur vi vill leva framöver, var för sig. Vi har möjlighet att smida stora planer och sätta mål att sträva mot i våra nya liv.

Det känns som att min kris kommer att dröja. Nu ligger fokus på att lösa det praktiska, göra det bästa av situationen vi hamnat i och se till att vi båda lyckas komma ur den vid så gott mod som möjligt. Det är troligtvis lättare för mig eftersom jag redan när jag funderade över beslutet hann bearbeta den första vågen av chock, sorg, rädsla och andra negativa känslor förknippade med en sådan här händelse. Jag "visste om det först", och ligger därför ett par steg före.

Även faktumet att det var mitt beslut gör mig tryggare i situationen, då jag redan har förmåga att blicka framåt och finna saker att se fram emot och må bra av.

Det är inte så att jag är oberörd av händelsen, inte alls! Att prata om detta med Andreas var det svåraste och jobbigaste jag någonsin gjort! Jag tampas med skuldkänslor samtidigt som jag vet att det inte kunde blivit på något annat sätt. Hade det inte skett nu så hade det skett senare.

Men jag har tänkt. Jag har tänkt på hur omgivningen ska uppfatta situationen. Hur de ska se på oss, och tycka och tänka om det de ser.

Jag kommer säkert verka "alldeles för glad" enligt vissa, efter vad som faktiskt har hänt.
MEN. Jag kommer att göra mitt bästa för att se det positiva istället för det negativa, även om det senare också måste bearbetas och ges utrymme i huvud och hjärta.
Jag kommer att fortsätta ägna mig åt aktiviteter jag tycker är kul och jag kommer att fortsätta umgås med människor jag tycker om och som gör mig glad.

Hur hade Du velat ha det?
Om man kan - varför inte vara glad? Inte ska jag behöva tvinga mig att vara ledsen "för att jag borde vara det" i andras ögon. Sorgen kommer att komma, men det är ingenting jag kommer att sträva efter direkt. Jag kommer att må dåligt emellanåt vare sig jag vill eller inte, det hör liksom till.

Snälla försök förstå mig och ge stöd, istället för att döma eller anklaga.
Tack.

måndag, maj 14, 2012

Mitt i natten

Jag kan inte sova. Har legat och vridit på mig i flera timmar, så till slut så klev jag upp.
Plan: sitta vid datorn en stund så att jag blir trött i ögonen och sedan lägga mig och försöka sova i soffan istället.

Jag ska egentligen upp om 1½ timme.

lördag, maj 12, 2012

Seg dag...


Var inte jätteaktiv på lydnadsträningen direkt :P
Ställde istället upp med råd och tips till de övriga ekipagen så gott jag kunde så man gjort någon nytta iaf!

Har sovit 1½ timme för att komma ikapp med sömnen, men något piggare kan jag inte påstå att jag känner mig än.
Passar på att lyssna på några merenguelåtar nu, innan sambon får besök av en kompis.

Jag förstår inte hur man kan ogilla latinomusik?? Det som är så härligt! ^^

Sömnbrist? Japp, denna gång med flit!

Det var en uuuuunderbart rolig kväll på STUK igår!
Jag kunde helt enkelt inte slita mig från dansgolvet och mina härliga vänner, utan stannade till stängningsdags!
Det blev mycket folk, fler än jag hade väntat mig, och stämningen vad på topp! Vi startade med en merengue-workshop à la Gosha då det fanns några nya ansikten på golvet. Det gick bra och de flesta hängde med fint!

Sedan blev det salsa, merengue och bachata för hela slanten till ca kl 00.30, då vi var tvungna att stänga av vår musik och packa ihop. Då förflyttade vi oss till det ordinarie dansgolvet i rummet intill, och fortsatte skaka loss där istället!
Så kvällen bjöd på både latinamerikansk och trance/house/reggaeton/partymusik. Klackskorna åkte av efter ca fyra timmars dansand., och därefter blev det ytterligare en timme dans - barfota!

Kom hem strax efter 02, efter att ha dansat hela kvällen.

Hälsa på en Tindra i nattmössan, klä av sig, tvätta fötterna och dunsa ner i sängen.

Nu, kl 05.25, är jag uppe igen för att snart cykla till jobbet. Därefter bär det av till HundHuset för lydnadsträning. Om jag orkar! ^^

Tack till alla som gjorde gårkvällen till den troligtvis bästa STUK-kvällen någonsin!

Dance is king! :D

fredag, maj 11, 2012

Latinokväll!

Ikväll blir det salsa på STUK!
Om det visas tillräckligt stort intresse för evenemanget av stadens salsafolk så kommer det att anordnas liknande kvällar fler gånger!

Jag hoppas att vi blir många! Om vi blir över 18 personer så är jag helnöjd :)
Jag har dragit mina strån till stacken genom att fixa dit tre grabbar!

Nu blir det ett lugnt och skönt bad, sedan ska jag böja göra mig i ordning.

Klackarna i taket! ;)

Uppvisning på universitetet, dec -10