"Hårt arbete att vara utan jobb"

Läste just läsarkrönikan i senaste numret av Handelsnytt (http://www.handelsnytt.se/hart-arbete-att-vara-utan-jobb), och jag kan inte annat än hålla med skribenten.

Jag blev arbetslös för första gången i mitt liv i mitten av augusti och hamnade därmed i en för mig helt ny situation. Sedan dess har jag varit hos Arbetsförmedlingen för första gången, kontaktat a-kassan för första gången, fyllt i ett kassakort för första gången och behövt oroa mig för min ekonomi på riktigt för första gången i mitt liv.

Det är en hel vetenskap att vara arbetslös! Det är många steg som ska göras och i rätt ordning, papper som ska samlas in från arbetsgivare för att sedan skickas till rätt mottagare, CV:n och personliga brev som ska skrivas på ett så fördelaktigt sätt som möjligt och lämnas till rätt personer. Man lägger ned mycket tid under en i värsta fall lång period på att söka jobb och ska samtidigt hålla modet och självförtroendet uppe genom hela processen.

Jag är tacksam över att jag har den bakgrund som jag har. Eftersom jag aldrig har befunnit mig i den här situationen tidigare så har jag ett gott självförtroende när det gäller arbete. Jag vet att jag kan mycket. Jag har goda ord med mig från tidigare arbetsgivare och vet därför att jag är en uppskattad anställd . Jag tycker att det snarare är roligt än nervöst och stressande att gå på anställningsintervju, eftersom dem jag har varit på tidigare oftast har lett till anställning. Känslan inför en intervju tror jag har stor betydelse för utfallet. Stress, press och osäkerhet ger ett sämre intryck, vilket mer sällan leder till jobb, medan en avslappnad och trygg arbetssökande troligtvis tilltalar en arbetsgivare mer. Detta innebär en god spiral för min del, och jag är därför inte särskilt orolig.

Jag är otroligt glad över att jag har ett sparkonto att luta mig tillbaka emot ifall det skulle knipa ordentligt. Utan mina sparpengar hade jag känt mig betydligt mer stressad över att vara arbetslös.

Jag är inte så kräsen. Jag har vett nog att inte vara det, för jag vet att jag måste ha en inkomst för att kunna leva som jag vill. Jag måste jobba vid sidan av mina studier, och vad det är för jobb spelar mindre roll. Jag vill helst ha en viss marginal mellan inkomst och utgifter så att jag kan spara en liten summa varje månad. Det är den inställningen som har räddat mig från att hamna på minus de gånger min ekonomi har fått sig en törn i form av stora oplanerade utgifter eller minskad inkomst.
Att fortsätta spara pengar är en självklarhet.

Jag har haft medvind och faktiskt redan fått en anställning, på det första stället där jag sökte jobb. Det är dock en timanställning som inte ger mig någon garanterad arbetstid per månad eller vecka utan innebär extrapass vid behov. Min arbetsplats är belägen bara ett par hundra meter hemifrån vilket ger mig möjlighet att komma in och jobba med ytterst kort varsel, en klar fördel för min arbetsgivare.

På torsdag ska jag på anställningsintervju på en annan arbetsplats inom samma kedja. Min förhoppning är att kunna kombinera en anställning där med min nuvarande för att kunna skrapa ihop tillräckligt med timmar och säkra min ekonomi.

Jag hade självklart hellre skaffat mig en tryggare anställning, med fler timmar på samma ställe. Det är mitt mål.
När jag har fixat det så är min ambition att starta eget! Dogwalking och hundpassning på hemmaplan vid sidan om ett "vanligt jobb. En enskild firma där jag kan ta på mig precis så mycket hundjobb som jag känner att jag har tid och ork för, och samtidigt en unik möjlighet att kunna öka inkomsterna ifall det behövs under en särskild period. Ju mer jag har tänkt på det, desto mer beslutsam har jag blivit att göra det. Det skulle vara ett bra sätt för mig att börja smyga mig in i hundbranschen utan att riskera att jag blir less eller tar på mig för mycket. Jag skulle dra nytta av mina hundkunskaper och förena nytta med nöje.

Det är min plan. Nu kör vi! :)