onsdag, juli 25, 2012

Kärlek - på gott och ont

Förra veckan författade jag ett blogginlägg i mobilen för att sedan ladda upp det via Bloggers app. Det misslyckades givetvis, och jag har ända sedan dess velat skriva om alltihop men inte tagit mig tid till det.
Då jag fortfarande minns huvuddelen av, och tanken med inlägget, så tänkte jag försöka återskapa det här och nu istället. Jag kommer dock även att lägga till en hel del nytt, närmare bestämt mina de tankar och funderingar som är aktuella just idag.
Håll tillgodo - dagens megainlägg:

Jag är kär. På riktigt alltså.
Det var inte alls planerat. Alltihop gick så fort! Vi klickade med en gång och när jag väl förstod vad som hänt så var jag redan fast.

Det är en så härlig känsla! Man är på konstant bra humör och livet känns lätt som en plätt att hantera.
Jag kan inte få nog av att titta, lukta, känna, tänka, lyssna och säga. Det känns så där som det ska kännas :)

Men det är inte bara lätt. På vissa sätt känner jag mig som en total nybörjare i det här.
I varje ny relation man påbörjar så finns det enormt mycket att lära, både om situationer, om varandra och om sig själv! Det tar alltid ett tag att lära känna varandra, men det tar antagligen ett helt liv att lära känna sig själv ordentligt.
Varje ny dag bjuder på nya, unika upplevelser och situationer att hantera. Ingen är den andra exakt lik. Detta innebär att ingen har någon som helst chans att vara förberedd på allt som kan hända, och att veta hur man bör agera i alla situationer som kan uppstå.
Livet är en lärandeprocess.

Konflikter i ett förhållande är faktiskt någonting som jag är helt ovan vid. Inte en enda gång under åren tillsammans med Andreas bråkade vi eller var rejält osams. Jag vet inte riktigt vad det beror på eller hur vanligt det är med konfliktfria relationer generellt, jag har helt enkelt bara tyckt att det har varit väldigt befriande och skönt att slippa tjafsa. Jag gissar att han har känt detsamma.


Vissa personer anser att man "ska" bråka i relationer, och att det är konstigt om man inte gör det. De säger att det är nyttigt att bråka och vill framhäva alla de positiva konsekvenserna.


Jag förstår hur de menar, men jag håller inte med. Jag förstår att man kan känna sig närmare och tajtare med sin partner när man blivit sams efter ett bråk, men det gäller väl snarare samtliga händelser man upplever tillsammans? Att dela minnen, situationer och erfarenheter med varandra leder till ökad gemenskap, tillit och tillgivenhet för varandra, men det gäller väl inte bara de negativa händelserna utan även de positiva? En mysig resa, en bra livekonsert en spännande graviditet och barnafödsel etc.

Om man kan ha en stark relation utan bråk, så varför inte? Inte ska man väl bråka bara för att bråka?
Under den korta men intensiva period som jag och min nya kärlek har träffats så har vi redan hunnit bli osams ett flertal gånger. Jag får smärre panik när det händer. Min kropp kan inte handskas med stressen och alla känslor och jag börjar frysa och benen blir skakiga.
Den kraftiga reaktionen beror antagligen på en kombination av rädsla och osäkerhet. Rädsla för att just denna gång kommer att leda till att vi gör slut. Osäkerhet över hur jag ska hantera den uppkomna situationen på bästa sätt eftersom jag inte alls är van vid det.


Jag har dessutom känt kraftig ånger, då det mer än en gång varit mitt beteende och agerande som orsakat problem. Jag har velat vrida tillbaka tiden, göra om och göra rätt. Jag har sagt till mig själv och försökt att bättra mig, och ändå har det hänt igen.

Jag bryr mig så mycket att det gör ont, och att känna som att det är ens eget fel är hemskt!
Självklart så vill jag inte såra någon som betyder så mycket för mig. Det är inte med flit jag gör dig besviken, det bara råkar bli så =/
Det är skillnad på konflikt och konflikt. Man kan bråka om småsaker, eller riktigt stora och viktiga saker. Man kan bråka om viljor, yttranden, agerande eller tankar. Vissa problem kan man lösa, andra inte.

Frågan är vad som gäller i vårt fall. Även om den aktuella konflikten blåser förbi, det lugnar sig och vi blir sams igen, kommer det att fortsätta att vara lugnt sedan?
Handlar detta om småsaker eller grundar sig oenigheten egentligen i någonting som ligger djupare, någonting som vi inte kan göra någonting åt?
Jag har ingen aning. Men jag vet att jag åtminstone vill lösa det.Jag måste bli bättre på det här med konflikter. Jag måste våga ge mig in i dem och låta det jag tycker och känner höras.
Jag har fått så starka känslor för den här killen att jag är beredd att ge mycket för att få det att fungera mellan oss.
Han är ärlig, omtänksam och rolig, för att inte glömma snygg! Han gör mig glad och trygg och får mig att känna mig som en prinsessa ^^
Redan tidigt såg jag på vår relation som en som kan hålla länge, kanske för alltid.

Jag önskar att det kan bli så.

"Oss" är  värt att kämpa för.
Jag vill fortsätta kämpa för oss.

Jag är ju kär i dig, Merlin.