Jag mår inge bra...
Var hemma från jobbet igår, det kändes helt tjockt i halsen. Igår eftermiddag kändes det dock bättre, och jag ringde därför till jobbet och sade att jag skulle komma till jobbet idag.
Idag har det varit värre än igår. Jag har ont i halsen, är täppt i näsan, lite yr och har huvudvärk.
Och till råga på allt - jag har ingen Halli här för att ta hand om mig.
Han for till Kalix idag och stannar tills på söndag. En hel helg utan kramar alltså...
Inte kul
Imorgon är jag ledig. Hade egentligen planerat att gå till gymmet och träna BodyBalance 11.00-12.00, men njää, det blir nog inte så trots allt :P
Så min nya plan är att sova ordentligt och sedan åka in till stan och hämta ut min hydrokortisonsalva jag fick recept på för ett par veckor sedan. Kanske köper nåt annat också, om jag orkar luffa runt där inne i mitt tillstånd. Hoppas jag blir frisk, eller åtminstone betydligt friskare, tills på lördag då jag ska jobba från 06.00 - 16.00. Det är inventering.
Inte kul
Idag fick jag även reda på att jag inte kommer kunna ta ledigt för att åka ner till mamma över påskhelgen, då även Elin, Jimmy och Sigge kommer att vara där(min syster och hennes familj, de bor i Kalmar och vi ses därför väääldigt sällan). Istället måste jag alltså stänna här och JOBBA på påskafton...
Inte kul
torsdag, februari 26, 2009
fredag, februari 20, 2009
God Jul - forts.
Here we go AGAIN!
(läs nedanstående inlägg först om ni inte redan gjort det)
Efter en omgång julmat så var det dags för Kalle, wiie! Den stunden kändes dock inte sådär härlig som den brukar.Det blev istället känslosamt åt det andra hållet.
I min familj är Kalle på julafton obligatoriskt. Det är en stund då alla sitter framför teven tillsammans, en stund av gemenskap, skratt åt alla de tecknade tokigheterna man sett en gång om året så länge man minns, och så diskussion kring vilka nya filmer som troligtvis kommer vara med i år förstås.
Nu var första gången saknaden av min familj gjorde sig påmind sedan jag jag flyttade hemifrån upp hit till Luleå. Jag satt hemma hos familjen Hallikainen i Kalix. Alla utom jag och Halli satt fortfarande kvar i köket vid julbordet - de åt och pratade. Jag såg på Kalle, och Halli satt visserligen bredvid mig, men hans uppmärksamhet riktades inte mot teven, utan togs upp av Planetrion på laptopen framför honom.
Jag kände mig inte hemma. Jag kände ensamhet - på självaste julafton!
Ända sedan jag vaknade hade jag känt mig lite konstig, men jag hade inte kunnat sätta fingret på vad orsaken kunde vara.Jag kunde inte ens beskriva mer exakt HUR jag kände mig, mer än att jag kände att jag inte hade någon större lust med någonting.
Men hela situationen under Kalle Anka-tittandet gjorde att jag började gråta. Och jag grät mycket.
Jag saknade min familj så otroligt mycket just precis då. När jag satt och såg på Kalle. Själv.
Inte med mamma, vars favorit är Musses fascinerande praktiska husvagn, inte med Marina som jag alltid skrattar ihop med när hackspetten åker på sin osynliga motorcykel...
Halli blev förskräckt när han såg att jag storgrät. Vi gick in i sovrummet och lade oss på sängen. Jag kröp ihop hos honom. Utan att jag behövde säga någonting förstod han att jag saknade min familj. Genom stora tårar och häftiga snyftningar försökte jag förklara varför det kändes så hemskt just nu. Han tröstade mig och jag lugnade mig efter en stund. Jag sa att jag ville ringa till mamma, och Halli gick ut ur rummet.
Jag ringde mamma, och jag ringde pappa. Jag berättade vad som hade hänt och grät lite till.Men efter att ha pratat med dem kändes det mycket bättre.
Halli hade berättat för sina föräldrar vad som hade hänt, för självklart undrade de hur det var fatt med mig. Det Maggan(Hallis mamma) sa till mig sedan rörde mig.
Hon uttryckte först sin förståelse att det måste vara svårt att vara så långt ifrån sina närmaste och käraste en dag som julafton, men sedan tillade hon att "om det är någonting du saknar hemifrån så får du självklart ta med dig den traditionen hit till oss - någon särskild mat ni brukar ha på julbordet eller så. Så att du känner dig mer hemma." Det var JÄTTEfint sagt! Jag tycker verkligen om Hallis familj. Det hoppas jag att de vet =)
När jag hade samlat mig och bordet var avdukat så for vi till Hallis mormor och morfar för att träffa mer släkt, äta mer julmat och öppna mer paket. Det var riktigt trevligt det också, även om det inte var Halli som var tomte denna gång :P
Senare när vi hade kommit hem till Hallis föräldrar igen så ringde jag och pratade med Vonka en stund. Saknadskänslor har nämligen en tendens att uppstå hos mig kvällstid, så jag ringde henne INNAN jag hann bryta ihop. Hon sa att de alla tänkte på mig och saknade mig också. Det hjälpte.
Den kvällen, när jag och Halli låg i sängen och skulle sova viskade jag till honom:
"Halli vill du veta en sak?"
"Mm."
"Säkert?"
"Ja det är klart"
"Jag älskar dig..."
Reaktion: En leende, försiktigt fnissande Halli som kramar om mig hårt. Och jag somnade i hans armar.
Jag hade trots allt en god jul, men nästa gång blir det nog ändå med min egen familj.
Och förhoppnigsvis kommer Halli med mig också =)
Tack för att du finns älskling, vad skulle jag göra utan din famn att kura ihop mig i när jag är ledsen?
Du är bäst, jag älskar dig! Pozz
(läs nedanstående inlägg först om ni inte redan gjort det)
Efter en omgång julmat så var det dags för Kalle, wiie! Den stunden kändes dock inte sådär härlig som den brukar.Det blev istället känslosamt åt det andra hållet.
I min familj är Kalle på julafton obligatoriskt. Det är en stund då alla sitter framför teven tillsammans, en stund av gemenskap, skratt åt alla de tecknade tokigheterna man sett en gång om året så länge man minns, och så diskussion kring vilka nya filmer som troligtvis kommer vara med i år förstås.
Nu var första gången saknaden av min familj gjorde sig påmind sedan jag jag flyttade hemifrån upp hit till Luleå. Jag satt hemma hos familjen Hallikainen i Kalix. Alla utom jag och Halli satt fortfarande kvar i köket vid julbordet - de åt och pratade. Jag såg på Kalle, och Halli satt visserligen bredvid mig, men hans uppmärksamhet riktades inte mot teven, utan togs upp av Planetrion på laptopen framför honom.
Jag kände mig inte hemma. Jag kände ensamhet - på självaste julafton!
Ända sedan jag vaknade hade jag känt mig lite konstig, men jag hade inte kunnat sätta fingret på vad orsaken kunde vara.Jag kunde inte ens beskriva mer exakt HUR jag kände mig, mer än att jag kände att jag inte hade någon större lust med någonting.
Men hela situationen under Kalle Anka-tittandet gjorde att jag började gråta. Och jag grät mycket.
Jag saknade min familj så otroligt mycket just precis då. När jag satt och såg på Kalle. Själv.
Inte med mamma, vars favorit är Musses fascinerande praktiska husvagn, inte med Marina som jag alltid skrattar ihop med när hackspetten åker på sin osynliga motorcykel...
Halli blev förskräckt när han såg att jag storgrät. Vi gick in i sovrummet och lade oss på sängen. Jag kröp ihop hos honom. Utan att jag behövde säga någonting förstod han att jag saknade min familj. Genom stora tårar och häftiga snyftningar försökte jag förklara varför det kändes så hemskt just nu. Han tröstade mig och jag lugnade mig efter en stund. Jag sa att jag ville ringa till mamma, och Halli gick ut ur rummet.
Jag ringde mamma, och jag ringde pappa. Jag berättade vad som hade hänt och grät lite till.Men efter att ha pratat med dem kändes det mycket bättre.
Halli hade berättat för sina föräldrar vad som hade hänt, för självklart undrade de hur det var fatt med mig. Det Maggan(Hallis mamma) sa till mig sedan rörde mig.
Hon uttryckte först sin förståelse att det måste vara svårt att vara så långt ifrån sina närmaste och käraste en dag som julafton, men sedan tillade hon att "om det är någonting du saknar hemifrån så får du självklart ta med dig den traditionen hit till oss - någon särskild mat ni brukar ha på julbordet eller så. Så att du känner dig mer hemma." Det var JÄTTEfint sagt! Jag tycker verkligen om Hallis familj. Det hoppas jag att de vet =)
När jag hade samlat mig och bordet var avdukat så for vi till Hallis mormor och morfar för att träffa mer släkt, äta mer julmat och öppna mer paket. Det var riktigt trevligt det också, även om det inte var Halli som var tomte denna gång :P
Senare när vi hade kommit hem till Hallis föräldrar igen så ringde jag och pratade med Vonka en stund. Saknadskänslor har nämligen en tendens att uppstå hos mig kvällstid, så jag ringde henne INNAN jag hann bryta ihop. Hon sa att de alla tänkte på mig och saknade mig också. Det hjälpte.
Den kvällen, när jag och Halli låg i sängen och skulle sova viskade jag till honom:
"Halli vill du veta en sak?"
"Mm."
"Säkert?"
"Ja det är klart"
"Jag älskar dig..."
Reaktion: En leende, försiktigt fnissande Halli som kramar om mig hårt. Och jag somnade i hans armar.
Jag hade trots allt en god jul, men nästa gång blir det nog ändå med min egen familj.
Och förhoppnigsvis kommer Halli med mig också =)
Tack för att du finns älskling, vad skulle jag göra utan din famn att kura ihop mig i när jag är ledsen?
Du är bäst, jag älskar dig! Pozz
torsdag, februari 19, 2009
God Jul
Äntligen
Nu ska jag göra det
Nu ska jag dela med mig av en del av allt som hänt mig den senaste tiden, tankar, och en även lite av alla de känslor som funnits inom mig sedan jag skrev sist.Jag har inte riktigt utförligt om hur mitt Luleåliv ter sig sedan innan jul någon gång, så jag tänkte att jag kunde börja berätta vid just julafton.
So, here I go:
Jag firade jul med Hallis familj och släktingar, vilka jag trivs väldigt bra med. Hallis familj är rätt lik min - de är öppna, pratiga och skämtsamma. Det gör att jag känner mig ganska hemma när jag umgås med dem, och det känns jättebra =) Skulle ju ha varit otroligt jobbigt om jag inte gick ihop med min pojkväns föräldrar och syskon. Menmen, tur att så inte är fallet!
Till att börja med så var jag riktigt glad över att få fira jul med ordentlig vinter, och med det menar jag snö som inte bara råkat falla uder natten för att sedan smälta och bli slask lika fort som det kom. Nej, jag trivs här i norr. Jag trivs i vintern - snön, den vackra naturen, lugnet...
Hur som helst, julaftonsmorgonen(lite, hm... motsägelsefullt(?) ord btw) bestod av paketöppning och jullunch. För att nåmna några av klapparna som delades ut:
Emil fick en hel drös med paket, med efter att ha öppnat paketet med en liten gitarr i så blev resten av presenterna genast ointressanta. (Resten av tiden Malin & Co var i Kalix så verkade det som att gitarren och Emil satt ihop - han gick ingenstans utan den)
Ebba fick flera Barbies + kläder, och en guldfärgad vinterjacka.
Hallis föräldrar fick en massagedyna från oss allihopa, och de använder den flitigt =) (dock inte bara av de själva utan av alla som besöker dem, exempelvis Halli)
Jag och Halli fick en stor korg av hans systrar och deras familjer. Maria hade skrivit ett rim till, och korgen var fylld med godis, kakor och karameller - mums! Allting är inte uppätet än haha! :P
Jag gav Halli en jättefin halsduk i massa olika färger - turkos, lila, brun, beige. Tänkte på honom direkt när jag såg den, Halli passar så bra i lila.
Han fick dock öppna sina paket senare än vi andra, eftersom han var jultomte! :D Han gjorde det riktigt bra, vi hade en roligare jultomte än jag någonsin träffat förut :P
Av Halli fick jag en middag på ThaiThai + ett presentkort på underkläder i födelsedagspresent/julklapp, tack bejbi! Vi gick och köpte underkläder åt mig nägra veckor senare, i RÄTT STORLEK. (ett set gick på 900 kr, fy fan för att ha stor byst!?!)
Efter presentpapper och paketsnören var det dags för julbord, magen ska ju som bekant ha sitt på jul också. Jag smakade kalvsylta för första gången i mitt liv. Smaken var inget särskilt, det smakade faktiskt inte så mycket alls. Konsistensen var däremot ingen vidare :P Vi hade en annan nyhet på julbordet också: salat á la Robert. Robert är Malins kille, och de har två barn - Ebba och Emil. Malin är Hallis syster. Hänger ni med? ;)
De bor i Sundsvall så dit kommer jag nog bege mig någon gång tillsammans med Halli. Har aldrig varit där tidigare.
Det var allt för ikväll, fortsättnig följer...
Någon gång =/
Nu ska jag göra det
Nu ska jag dela med mig av en del av allt som hänt mig den senaste tiden, tankar, och en även lite av alla de känslor som funnits inom mig sedan jag skrev sist.Jag har inte riktigt utförligt om hur mitt Luleåliv ter sig sedan innan jul någon gång, så jag tänkte att jag kunde börja berätta vid just julafton.
So, here I go:
Jag firade jul med Hallis familj och släktingar, vilka jag trivs väldigt bra med. Hallis familj är rätt lik min - de är öppna, pratiga och skämtsamma. Det gör att jag känner mig ganska hemma när jag umgås med dem, och det känns jättebra =) Skulle ju ha varit otroligt jobbigt om jag inte gick ihop med min pojkväns föräldrar och syskon. Menmen, tur att så inte är fallet!
Till att börja med så var jag riktigt glad över att få fira jul med ordentlig vinter, och med det menar jag snö som inte bara råkat falla uder natten för att sedan smälta och bli slask lika fort som det kom. Nej, jag trivs här i norr. Jag trivs i vintern - snön, den vackra naturen, lugnet...
Hur som helst, julaftonsmorgonen(lite, hm... motsägelsefullt(?) ord btw) bestod av paketöppning och jullunch. För att nåmna några av klapparna som delades ut:
Emil fick en hel drös med paket, med efter att ha öppnat paketet med en liten gitarr i så blev resten av presenterna genast ointressanta. (Resten av tiden Malin & Co var i Kalix så verkade det som att gitarren och Emil satt ihop - han gick ingenstans utan den)
Ebba fick flera Barbies + kläder, och en guldfärgad vinterjacka.
Hallis föräldrar fick en massagedyna från oss allihopa, och de använder den flitigt =) (dock inte bara av de själva utan av alla som besöker dem, exempelvis Halli)
Jag och Halli fick en stor korg av hans systrar och deras familjer. Maria hade skrivit ett rim till, och korgen var fylld med godis, kakor och karameller - mums! Allting är inte uppätet än haha! :P
Jag gav Halli en jättefin halsduk i massa olika färger - turkos, lila, brun, beige. Tänkte på honom direkt när jag såg den, Halli passar så bra i lila.
Han fick dock öppna sina paket senare än vi andra, eftersom han var jultomte! :D Han gjorde det riktigt bra, vi hade en roligare jultomte än jag någonsin träffat förut :P
Av Halli fick jag en middag på ThaiThai + ett presentkort på underkläder i födelsedagspresent/julklapp, tack bejbi! Vi gick och köpte underkläder åt mig nägra veckor senare, i RÄTT STORLEK. (ett set gick på 900 kr, fy fan för att ha stor byst!?!)
Efter presentpapper och paketsnören var det dags för julbord, magen ska ju som bekant ha sitt på jul också. Jag smakade kalvsylta för första gången i mitt liv. Smaken var inget särskilt, det smakade faktiskt inte så mycket alls. Konsistensen var däremot ingen vidare :P Vi hade en annan nyhet på julbordet också: salat á la Robert. Robert är Malins kille, och de har två barn - Ebba och Emil. Malin är Hallis syster. Hänger ni med? ;)
De bor i Sundsvall så dit kommer jag nog bege mig någon gång tillsammans med Halli. Har aldrig varit där tidigare.
Det var allt för ikväll, fortsättnig följer...
Någon gång =/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
