lördag, mars 08, 2014

Ett år med Challemannen!

Idag är det ett år sedan vi hämtade hem Charlie!


Jag såg Blocket-annonsen om honom fredagen den 8e mars 2013, och vi for dit samma kväll.
När vi kom dit så kom ägarna ut med honom på gården, och när han fick syn på oss så skällde och morrade han, gömd bakom sina ägare. Vi var ute en stund så att han fick hälsa på Tindra (vilket självklart gick bra, men det var ju Tindras förtjänst) och sedan gick vi in för att prata lite. 

Jag frågade hur Charlie är när det gäller hantering, typ kloklippning och sådant, varpå hans matte svarade att hon brukade passa på att klippa hans klor när han låg och sov. "Då tar det ju en liten stund innan han inser vad det är man gör, så man hinner ju några klor", sade hon. Jag tolkade det som att han inte var helt enkel att ha att göra med, för annars skulle man ju inte behöva "passa på" att göra bort kloklippningen medan han SOVER.



Annars verkade han vara en trevlig liten hund. Han höll sig rätt lugn inomhus och verkade trivas med att bli klappad. Harmonin mellan honom och de andra två hundarna i hemmet var dock inte särskilt bra, Charlie var yngst av de tre men var trots det den som bestämde över tuggben och annat värdefullt i hemmet. Han hade även vissa problem med att vara ensam hemma. Om det fungerade eller ej berodde på vilket sällskap han hade - vilken/vilka hundar som var hemma tillsammans med honom.


Redan ett år tidigare, när Charlie var valp, så hade de lagt ut honom på Blocket för försäljning för att de kände att deras tid och engagemang inte räckte till för honom, men sedan ändrades deras situation så att de kunde behålla honom i alla fall. Tills ett år senare, det vill säga. Jag svarade faktiskt på den första annonsen också men då fick jag inget svar, så när han nu var till salu för ANDRA gången så tänkte jag minsann inte missa chansen! Så vi tog hem honom på prov.


Det var en omtumlande tid! Han har en stark vaktinstinkt, vilket kommer från den mest framträdande rasen i honom - tibetansk spaniel. Det visade han genom att börja skälla varje gång han hörde en bil köra förbi på gatan utanför, varje gång han hörde portdörren öppnas eller stängas och varje gång han hörde steg och röster i trappuppgången. Han hade svårt att koppla bort det när han väl hade satt igång och kunde lätt hålla på och föra oljud i 10 minuter åt gången. Han hade helt enkelt oerhört svårt att slappna av i denna nya miljö, med nytt sällskap och nya ljud runt omkring sig.


Han kunde inte heller bli lämnad ensam hemma, varken själv eller tillsammans med Tindra. Så fort vi gick ut genom ytterdörren så väsnades han i princip oavbrutet tills vi kom hem igen. Vi satte kvickt upp en lapp på portdörren där vi upplyste våra grannar om att vi just hade tagit hem en ny hund på prov och att det antagligen skulle vara ganska högljutt från vår lägenhet en tid framöver, men att vi självklart skulle göra vårt allra bästa för att förbättra situationen så snabbt som möjligt. En av våra grannar sade vid ett tillfälle att han tyckte att skällandet var frustrerande för honom, och han han hade väckts av det tidigt på morgonen när vi åkte till jobbet båda två. Jag bad om ursäkt men försäkrade honom samtidigt om att vi jobbade på det så gott vi kunde.


Nästa punkt som behövde mycket jobb var hans otroligt dåliga beteende vid hundmöten! Enligt ägaren så hade Charlie inte haft några hundkompisar eller socialtränats under sin tid hos dem, och det märktes. Han fixerade sig vid hundar redan på långt avstånd, och alla försök till kontakt med honom misslyckades i det läget. Han reste ragg, morrade, skällde och kastade sig framåt i kopplet. Vid fysisk kontakt, om jag till exempel petade eller stötte till honom på sidan av kroppen, så vände han kvickt bak huvudet och nafsade mot min hand.
Samma sak gällde inomhus ifall man försökte bryta hans skällande när han hörde något ljud - försökte man med fysisk korrigering på något vis så kunde man bli biten! Han ville inte heller att man "tog tag" i honom, som när man tar ett grepp om bröstkorgen för att lyfta upp. Höjda händer och vissa häftiga rörelser kunde få honom att skygga eller bli defensiv.
När jag berättade för ägaren om hur vi upplevde detta så sade hon att han tidigare hade blivit ganska hårt behandlad emellanåt och att det kunde vara orsaken till hans beteende. Det tror jag också att det var.


Vi sade till familj och vänner som var på besök att de skulle låta Charlie vara och låta kontakten ske på hans villkor. Särskilt viktigt var det att försöka få barnen att förstå att de absolut inte fick lyfta upp honom! Vi sa att de istället skulle sätta sig på golvet och låta Charlie komma upp i famnen ifall de ville klappa honom, och sedan låta honom gå där ifrån när han själv ville. De lyssnade jättebra och vi har aldrig upplevt några problem med honom och barnen! :)



Alla dessa problemområden gjorde att jag tvivlade på ifall jag ville att Charlie skulle stanna hos oss eller om vi skulle lämna tillbaka honom. Hade vi verkligen vad som krävdes för att Charlie skulle må bra? Merlin övertygade mig dock till slut om att han självklart skulle stanna, och så blev det!
På den tiden hette Charlie inte Charlie, utan "Daddys". Vi döpte omedelbart om honom, och namnet var Merlins idé!

Idag är Charlie en betydligt tryggare, lugnare, lydigare och gladare hund! Han får följa med mig i många olika miljöer för att han ska vänja sig vid så mycket som möjligt och därmed reagera mindre på ljud, liv och rörelse runt omkring.
Det enda området där det fortfarande behövs arbete är hundmöten, i övrigt är han en fullt välfungerande liten jycke! Jag klickertränar en del med honom, och vi har precis påbörjat vår tävlingslydnadskarriär där jag har stora förhoppningar om att vi kommer att kunna uppnå riktigt fina resultat framöver! :)


Han älskar att vara i famnen och blir gärna runtburen, utan minsta protest även om man håller i honom en lång stund, och är en riktig gospojke! Han är jättelätt att klippa klorna på och borstning funkar också.


Han leker fint med de flesta andra hundar när han är okopplad och de väl har fått hälsa ordentligt. Han förstår hundspråk väldigt bra och håller sig undan efter en tillsägelse av en annan hund, vilket är lugnade att veta. Han är alltså inte elak men väldigt osäker i situationer där obekanta hundar finns i närheten. Min taktik har därför varit att lugna och avleda istället för att korrigera eller skrika på honom. Drar jag emot när han stretar framåt o kopplet så blir hans drag bara ännu hårdare, så det gör ingen nytta. Han har betydligt lättare för att bryta sin fixering nu för tiden, och han har genom vår träning tillsammans lärt sig att det brukar löna sig att titta på matte, vilket han allt oftare gör även i utmanande situationer. Duktig hund! :)

Gott nytt år!

Jag är så stolt över honom och de stora framsteg vi har gjort tillsammans, det kan hända mycket på ett år!
Han kommer för alltid att ha en plats i mitt hjärta :)

Idag, 8 mars 2014