Sårad vovve

Upptäckte av en slump ett sår på Tindra igår som jag misstänker att hon har fått efter att ha brottats med en vass och spretig kvist häromveckan. Hon skrek nämligen till vid ett tillfälle och jag anade att den hade stuckit henne någonstans, men när jag kände igenom henne efteråt så visade hon inga tecken på smärta så jag antog att hon mest bara hade blivit rädd när den hade petat på henne.

Igår när jag busade lite med Tindra pep hon plötsligt till när jag tog henne vid höften. Lätet var knappt hörbart men eftersom hon i princip aldrig låter över huvud taget annars så anade jag att hon hade ont någonstans. Jag lyckades lokalisera det ömma stället och hittade ett sticksår vid höften. Varken jag eller Andreas har lagt märke till något konstigt i hennes beteende sedan hon fick såret. Hon har inte slickat sig ovanligt mycket just där och hon har inte reagerat när jag tagit i henne kring det området tidigare. Så jag blev förvånad över att jag faktiskt hittade ett sår.

Jag satte igång med att plåstra om henne och hon låg helt lugn och stilla framför mig på golvet under hela proceduren! Klippa bort lite päls, rengöra såret och sätta kompress. Det var nog lite obehagligt, men hon var lugn som en filbunke. Känns bra att hon litar så starkt på mig :)

Har världens duktigaste hund! ^^

Slacklining!

Min nya hobby är awesome. Har kört fyra pass sedan jag köpte linan = ett pass om dagen.
Jag har gjort större framsteg än jag trodde att jag skulle klara av på så här kort tid, vilket ökar motivationen ännu mer!

Tänkte hålla en liten slackline-dagbok här i bloggen för att hålla koll på hur fort jag utvecklas.

Pass 1

Jag köpte linan på Intersport för 560kr (30% rabatt, ord pris 800kr) under lördagen.

Den kvällen åkte jag iväg på grillfest med salsagänget, och jag tog med linan dit för en premiärpromenad.

Vi spände upp den mellan två björkar, men det tog ett tag innan vi hittade en lagom spänning i linan.

Jag hade hjälp av två personer i början, en på varje sida, som höll i mina händer och gav mig stöd.

Det svåraste var att ta sig upp på linan över huvud taget, det var som att den protestskakade så fort man lade minsta vikt på den. Jag gick ett par vändor, tills myggen besegrade mig, och jag återvände sedan till grillandet och dansandet i festlokalen.

Lite senare samma kväll provade jag igen, och nu hade jag bara en person som stöd. Det var vingligt, men det gick att ta sig från den ena änden av linan till den andra och tillbaka igen, även om det gick väldigt långsamt och skakade en del.

Jag hade läst på lite innan, letat reda på lite nybörjartips om hur man ska börja och vilka övningar som är användbara.

Sträck aldrig helt på benen. Fäst blicken i ögonhöjd på en fast punkt, förslagsvis en fläck på trädet framför dig som linan sitter runt. Ju snabbare du kliver upp på linan, desto lättare är det att hitta balansen när du väl är uppe. Kliv upp på linan genom att först sätta upp ena foten, ta lite sats, och sedan sätta den andra foten bakom den första.

Jag hade onekligen användning av dessa råd, de underlättade det hela betydligt.

Pass 2

Dagen därpå gick jag ut med linan direkt efter frukost, peppad att göra framsteg.

Vi hittade två träd i vårt bostadsområde som stod på någorlunda bra avstånd från varandra, Det blev dock en del lös lina kvar när den var på plats.

Nu krävdes bara stöd från en person för att hålla mig kvar på linan, men det var fortfarande för skakigt för att jag skulle kunna kliva på själv, stå fritt eller ta steg helt utan stöd.

Kände ändå redan att det gick något lättare än föregående kväll.

Pass 3

Samma ställe, annat folk. Fick med ett par kompisar som också gick ett varv eller två.

Jag blev smått mallig när jag väl lyckades ta mina första fria steg på linan. Först ett, sedan två.

"Jag kommer ju att hinna lära mig hur mycket som helst innan sommaren är slut om det ska fortsätta i den här takten!"

Pass 4

Hittade en perfekt slackline-plats just intill universitetet! Där fanns flera träd på en stor gräsmatta, ganska spridda så att man troligtvis skulle kunna få upp åtminstone en till lina i närheten.

Jag gick dit med Tindra och riggade linan själv, vilket var oväntat lätt. En kompis skulle komma dit lite senare och träna med mig, men tills han kom var jag så illa tvungen att träna själv. Tur det! Det gick nämligen väldigt bra när jag väl lade manken till och koncentrerade mig ordentligt. Efter en stunds övande, enstaka stegande och en del fall lyckades jag till slut traska hela vägen från ena sidan till den andra!

I'm the queen of the slackline! ;)

Fortsättning följer...

Tips:

Jag föredrar att vara barfota eller i bara strumpor för att få bra kontakt med linan.

Jag har kul NU, men kanske inte om 10 år. Det gör inget.

Jag har nyligen varit på Kreta. Det kan låta som en clichée, men den resan förändrade mig.
Inget drastiskt som tydligt märks för uomstående, utan mer hur jag känner mig som människa och hur jag tänker om vissa saker.

"I'll come visit you if I win the lotto." - Tonia Mpakousi
Den meningen etsade sig fast i mitt minne.

Tonias familj äger och driver en väldigt trevlig restaurang i Agia Marina på Kreta. Hon jobbar där tillsammans med sin äldre syster och deras mamma.
Men Tonia har även två andra jobb, vilket sammanlagt blir en arbetsdag på ca 15 timmar de mest fullspäckade dagarna under den stressiga turistsäsongen varje sommar.

Trots dessa långa dagar har hon alltså inte råd med en resa till Sverige.
"It's too much money for me to afford it."
Det fick mig att fundera, för det är ju trots allt samma summa pengar vi talar om. Det är antagligen inte mycket dyrare för henne att resa Grekland-Sverige-Grekland än vad det kostade mig att resa ner dit fram och tillbaka.
Ändå har jag råd med stor marginal, medan hon bara ser det som prat om någonting som visserligen skulle vara kul, men troligtvis aldrig kommer att hända.

Vad gör vi med våra pengar egentligen, och hur stor betydelse har de för oss?
Och vad mer är viktigt i livet?
För visst behöver vi dem! Våra sedlar och mynt kan ta oss till platser, upplevelser och möten med andra människor som vi kanske aldrig skulle ha kommit i kontakt med annars.

Det är orsaken till varför jag tycker om pengar. Möjligheterna som kommer med dem. Tryggheten och friheten de bidrar till.
Möjligheterna att resa dit du vill, gå de utbildningar du vill, köpa de kläder och prylar du vill, ägna dig åt de hobbys du vill... Leva som du vill. Det är en stor del av vad jag kallar frihet.
Du är dessutom mindre sårbar när det kommer till olyckor och andra oplanerade kostsamma händelser. Bilen går sönder, hunden blir sjuk, du eller din partner mister jobbet, du fick inte lika mycket för det sålda huset som du hade tänkt dig...

Jag har en annan syn på min närmaste framtid nu jämfört med innan jag gjorde den här resan till Kreta.
Jag har länge ÖNSKAT vara mer impulsiv. Jag har även många gånger hamnat i situationer då jag VELAT göra saker men efter att ha tänkt igenom det en andra gång till slut ändå låtit bli.
Jag har svårt att slösa oavsett om det gäller pengar, mat eller prylar. Jag har svårt att lägga pengar på sådant som jag inte verkligen behöver, svårt att slänga mat, svårt att göra mig av med kläder eller andra ägodelar.

Idag är skillnaden i prioritet mellan vad jag vill göra, jämfört med hur mycket jag har på kontot, mycket större. Det jag vill göra drar ifrån.

Jag har tänkt mycket på detta. Vad vill jag göra med mitt liv?
Mitt mål har hittills varit att hamna någonstans i livet där jag trivs med min livssituation och, viktigast av allt, kan arbeta med hundar på något vis.
Jag har dock insett att jag inte behöver sikta så långt fram i tiden!
Om jag går och längtar efter den dag då jag slår mig ner, köper en bostad och skaffar mig mitt drömjobb, vad ska jag då göra där emellan?

Det kanske handlar om 8 eller till och med 10 ÅR innan jag når dit, vilket är en väldigt lång tid!
Om det enda jag siktar mot och kämpar för ligger så långt fram i tiden, då kommer jag ju att missa massa andra möjligheter och upplevelser på vägen.
Alla dessa väldigt långsiktiga drömmar skapade en press, och jag ville helst påskynda processen som kallas "livet" för att snabbare nå fram till min egen idyll. Snacka om att kasta "carpe diem" i soporna!

Jag mår bättre nu. Jag känner mig smått lyckligare och har lättare för att glädjas åt det lilla positiva.
"Härligt med solsken", "vad Tindra är lyhörd idag", "vilken söt morgonfrisyr Andreas har", eller "vilken tur att jag har en familj som älskar mig." Saker som lätt glöms bort men som faktiskt är en viktig del i en lycklig tillvaro.
Jag tar lättare på det här med att uppfyllla mitt livs dröm, det kan hända senare. Eller så kanske det inte alls blir så, jag hinner nog ändra mig innan jag är där.

Jag har börjat med en ny hobby efter att ha sett ett klipp på Youtube. Slacklining heter sporten, och det tog mig endast tre dagar att införskaffa en egen Gibbon-lina från det att jag först såg filmklippet.
(http://www.break.com/index/cool-slackline-stunt-competition-2068476)

Jag blev 560kr fattigare, men det gör ingenting. Jag har kul NU, och om jag får kul i framtiden återstår att se men det är ingenting jag behöver försöka styra över idag. För det kan jag hur som helst inte.

Allt jag kan göra är att försöka förverkliga kortsiktiga drömmar, samtidigt som de långsiktiga ligger och pyr någonstans i bakgrunden och långsamt kommer närmare i tiden.

Nu vill jag lära mig gå på lina. Nu vill jag tillbringa mer tid med Tindra och träna henne i lydnad. Nu vill jag visa min sambo hur mycket han betyder för mig. Nu vill jag resa utomlands så mycket som möjligt.
Jag vill upptäcka, jag vill lära mig, jag vill uppleva, jag vill träna, jag vill...