fredag, december 30, 2011

Tindras nyårslöfte

"Jag ska försöka unna mig att sova middag oftare! Och kanske några fler sovmorgnar också...

Jag är ju så himla aktiv och på hugget hela dagarna och förtjänar egentligen att ta det lugnt lite då och då. Men det spritter så i benen inomhus att det är svårt att tagga ner!"

Dem av er som känner Tindra vet att detta inte stämmer, det är snarare tvärtom. I detta nu ligger hon i korgen här bredvid och drömmer så sött och ljudligt, precis som hon brukar göra vid den här tiden. Ungefär alla andra dagar då vi är inomhus. Hela dagarna. Utom när det är matdags. Men efter maten brukar det ju sitta bra med en kort tupplur. Eller 5 timmars slappande, det funkar också..."

Tindras favoritsyssla

torsdag, december 29, 2011

Reklampausträning är inte vår grej

Äsch! Ska inte lägga mer krut på försök till "reklampauspass" (passa på att träna lydnad i korta pass inomhus, exempelvis under en reklampaus på teve), Tindra blir bara osäker och låg. Så fort vi kommer ut så får hon en helt annan attityd! 
Den senaste tiden har vi gjort enorma framsteg med apportbocken. Utomhus.
Inomhus vill hon inte ens närma sig den. Det är som att hon är rädd för träning och krav inomhus.


Förstår mig inte på henne, men som sagt - träna inomhus är ju inget vi faktiskt måste göra eftersom tävlandet sker utomhus, så jag skiter i det från och med nu :P


Annars går lydnaden finfint! Så fint att jag har planerat in tävlingsdebuten i kalendern (22a maj) och fixat tävlingslicens åt Tindra. Tävlingslicensen gäller hundens liv ut, oavsett ägarbyten, och det är någonting alla blandrashundar (eller renrasiga hundar utan stamtavla) måste ha för att få deltaga på officiella prov och tävlingar. Det borde dimpa ner i brevlådan någon gång under nästa vecka, spännande! ^^

Häromdagen tvingade jag med Andreas ut på baksidan för att få hjälp med att filma några av momenten. Det är oerhört svårt att träna med precision och nå riktigt goda resultat om man inte har möjlighet att se vad man själv och hunden faktiskt gör under momenten. Eftersom jag oftast tränar ensam med Tindra så är det mycket jag inte kan rätta till och förbättra eftersom jag inte vet om att/var det är knasigt någonstans.

Filmerna talar dock sitt tydliga språk - Vi har gjort enormt stora framsteg med flera av momenten under bara de senaste veckorna! Jag blev så glad och peppad när jag tittade på dem, här ska tävlas! ;D

Nedan ser du mig och Tindra utföra ett par av momenten i LK1 (lydnadsklass 1).

Ställande:
Har plankan som riktmärke för när jag ska kommendera, så att jag lättare ser hur långt hon rört sig sedan jag sagt "stanna". Som ni ser så stannar hon i princip på fläcken, helt klart en 10a ifall detta hade varit på lydnadsprov! 
*nöjd matte*

Inkallning:
Den lilla extra "loven" hon gör vid ingången hade antagligen lett till ett par poängs avdrag, men annars fint!

I maj så smäller det, heja oss! ;D


tisdag, december 20, 2011

Födelsedag

Andreas har förbjudit mig att gå in på min Facebook innan jobbet. Han tycker att jag ska kolla efter jobbet istället och se hur många grattishälsningar jag har i min logg :P

Så jag skriver här istället - att jag har minsann snö på min födelsedag trots allt! Glad Erica ^^

Och det töar inte utan är faktiskt minusgrader ute.
Det blir nog en bra vecka detta!

Jag jobbar bara 5 timmar idag.
Ikväll ska jag och Gosha uppträda på universitetet. Vi bjuder på en blandning av tre danser: salsa, mambo och son.
Imorgon ska vi till djursjukhuset med Tindra för att lämna blodprov.
Förhoppningsvis blir hon godkänd som blodgivare :)
Imorgon kväll ska jag och Andreas äta middag på restaurang.

På torsdag jobbar jag 12-22, och på fredag 8-18. Jag kommer att vara helt slut när jag kommer hem!

På julafton jobbar jag bara till 12, vilket uppskattas eftersom jag då hinner ta bussen till Kalix för att se Kalle Anka kl 3 ^^

God jul! ;D

torsdag, november 17, 2011

Imorgon bär det av!

Jag och Tindra flyger till Stockholm för en 6 dagars vistelse hos mina nära och kära :)
Tindra ska få träffa massa nya människor, se nya platser, känna nya lukter, och umgås med nya hundar. Undrar om hon kommer få dela Igors soffa med honom... :P

onsdag, november 16, 2011

Nordic Aero - me likes! :)

Det är inte jätteofta man får anledning att uttrycka sådant här så nu måste jag passa på:
En eloge till Nordic Aero! :D

Nordic Aero är Norwegians "handling-företag" på Luleå flygplats = det företag som sköter incheckning, bagagehantering med mera för Norwegian. Med andra ord Norwegians personal på flygplatsen.

Jag skickade iväg ett mail till dem i fredags kväll angående min och Tindras flygresa. Jag vände mig till dem för att jag hade frågor och funderingar om själva proceduren när man ska flyga med sin hund - väntetider, utrymmet de reser i, rutinerna vid incheckning, biljetter och annat.
Ju mer jag vet i förväg, desto lugnare kommer jag att kunna vara när det är dags att åka.

Idag kontaktade en av Nordic Aeros anställda mig via telefon och det var ett himla trevligt samtal! Han berättade allt jag ville veta och lite till, jag ställde ytterligare några frågor, uttryckte min oro och han sa att han förstod mig eftersom han också är hundägare.
Så vi pratade lite hund, han försäkrade mig om att det kommer att gå finfint och att min hund kommer bli hanterad bra i samband med resan. Sedan sa att det var fritt fram att ringa honom igen ifall några nya funderingar skulle dyka upp.
- "Och om vi inte hörs så får jag önska er en trevlig resa på fredag!"

Jag ser fram emot resan mer nu när jag inte känner mig lika orolig och vet mer om alltihop.

Tack till Nordic Aero! :)

tisdag, november 15, 2011

Jag lyckades!

Har du någonsin sett en mer dramatisk himmel?
Nej, jag tänkte väl det ;)
OBS - bilden är oredigerad!
Aurorum företagsområde.
Fasaden på byggnaden är helt i metall, vilket ger en effektfull återgivning av solljuset.
OBS - bilden är oredigerad!

måndag, november 14, 2011

Dagens solnedgång (ca 15.00)

Stannade inte tillräckligt länge för att få med de lila/rosa nyanserna som dyker upp på himlen strax efter att solen försvunnit bakom horisonten. Planerar att gå ut och fotografera igen imorgon (om det är rätt väder), och då ska jag ta med fingervantar.
Vantar som man kan LÄMNA PÅ när man ska fotografera :P

fredag, november 11, 2011

När katten är borta...

Ska fula mig lite och äta godis i sängen ^^ Och läsa lite till i "Den förlorade symbolen".
Tidigare under kvällen läste jag och gosade med Tindra i soffan.


Sådant får man göra när ens sambo är bortrest. För det har min mamma sagt och hon har alltid rätt! (nej det har hon inte sagt, men hon har faktiskt alltid rätt)



Gjorde ett tappert försök att fånga solnedgången i eftermiddags, detta är resultatet. Jag var något för setn ute, trots att jag i princip småsprang bort till den bästa fotograferingsplatsen jag kunde komma på. Ska ut åtminstone en kvart tidigare nästa gång, och försöka hitta rätt slutartid, ISO och bländartal. Återkommer med resultatet av nästa försök! :)

onsdag, november 02, 2011

Jag är stolt...

...över min händiga sambo som har lagat (= fått att fungera igen) vår diskmaskin helt själv idag! Puss! ^^

My evil plan is working...

Min onda plan fungerar...
Det händer allt oftare att Andreas säger saker som "på promenaden tidigare idag så gjorde jag lite lydnadsövningar med Tindra" eller "jag gjorde den där sittövningen med Tindra idag när vi fick hundmöte, och hon hade uppmärksamheten på mig hela tiden".

Igår kväll sade han: "Om du går kvällis nu, så ser vi ett till Hundcoachen sedan, innan du ska sova...?"
Jag: "Nää, jag är trött och ska upp tidigt. Jag vill sova direkt när jag kommer in."
Andreas: "Om vi ser ett till Hundcoachen så sover jag med dig sedan."
Jag: "Deal!"

I vanliga fall så stannar han uppe ytterligare några timmar efter att jag gått och lagt mig, spelnörd som han är. Så dessa tillfällen då vi lägger oss samtidigt är värdefulla :P

Gillar faktumet att HAN ville få MIG att se hundprogram genom hård förhandling.
Snart har vi nog 4 tassar till här hemma mohahaha! ^^

Sigge och Tindra leker med boll ute på gården under syster Elins familjs besök :)

fredag, oktober 07, 2011

Syster på besök!

Ser fram emot helgen! Syster Elin Cedergren och hennes familj är på besök, de anlände sent igår kväll. Jag har sovit som en stock i bäddsoffan, då de har fått låna vårt sovrum av praktiska skäl.
De varnade oss för att de troligtvis skulle behöva kliva upp mitt i natten och ge minstingen mera välling, men jag har då inte hört något ^^
Tindra är antagligen smått förvirrad. Vad är det där för nåt som kryper in i min bur?? Varför tar den min boll? 

Och varför pratar de så konstigt..?

onsdag, september 28, 2011

Löprunda inomhus?

"...som bor på gård eller i hus. (Helst på landet)..."
"...Vi vill att han kommer ut helst på landet..."
"...att hon hamnar på landet. Så det finns möjlighet att springa..."
"...vill gärna komma till någon på landet...där hon får vara med överallt..."
"...söker ett nytt varaktigt hem på landet..."
"...hos er som bor på landet..."

En mängd olika formuleringar men med samma budskap. Liknande fraser är väldigt vanligt förekommande i hundannonser.
Idyllen om hundar på landet är väl någonting alla skulle önska sin omplaceringshund att få uppleva.
Tankar om hundar som slipper promenera enbart på asfalt och i täta bostadsområden.
Hundar som slipper koppel och trånga lägenheter.

Hundar som ständigt går lösa på tomten/gården.
Hundar som får springa fritt i skogen och över åkrar och ängar i timtal varje dag.

Hundar så lyckliga som en hund någonsin kan bli.

Men nu ska vi tänka efter och vara realistiska.
Hur många omplaceringshundar finns det i Sverige? (många)

Hur stor andel av Sveriges befolkning bor "på landet"? (färre än de som bor i tätort)
Hur många av dessa lantisar funderar på att skaffa en hund? (ännu färre)
Hur många av dessa hundsugna lantisar är ute efter just en omplaceringshund att ta hand om, hellre än en valp direkt från uppfödaren? (ytterst få)

Alla dessa omplaceringshundar kommer alltså inte att hamna på landet, hur trevligt det än skulle vara för dem.

Det finns dock en annan viktig frågeställning på ämnet, nämligen: "Är ett hem på landet = välmående?"
Vad är det som gör en hund lycklig och välmående, är det stora ytor (både ute och inne) och det "vilda" livet som är nyckeln?
Visst mår hundar bra av frihet och möjlighet att aktivera sig och göra av med energi, men hur är det med resten då?
Ledarskap, socialisering, uppfostran, trygghet och närhet är också saker var hund behöver för att kunna leva ett gott liv.

Många annonser innehåller någonting i stil med:
"...ej till lägenhet!..."
"...ska bo på landet eller i ett hus, alltså ingen som bor i lägenhet..."
"... inte att säljas till någon i lägenhet då det inte skulle funka..."

Så vad är det som är så hemskt med lägenheter då?
Visst finns det hundar som verkligen inte trivs i lägenhet. Hundar som av vaktinstinkt, otrygghet eller annan orsak är väldigt känsliga för ljud och rörelse i omgivningen skulle antagligen få fullt upp i en lägenhet i ett tätare bostadsområde. Steg i trapphuset, grannar som väsnas, folk som går förbi utanför köksfönstret... En sådan hund ska självklart inte tvingas bo i lägenhet då den antagligen inte skulle kunna slappna av ordentligt och må bra under sådana förhållanden. Men det beror nog sällan på brist på utrymme.
En hund som bor i lägenhet har möjlighet att få allt som en hund på landet har, utom möjligtvis stora bostadsytor (oftast, det finns ju stora lägenheter). Så varför hänga upp sig på denna enstaka punkt, väger den verkligen så tungt?
"Men en hund som bor stort kan ju röra på sig mycket mer!" Eller?
Jag motionerar i alla fall inte min hund inomhus.
Motionerar du din hund inomhus?
Känner du någon som motionerar sin hund inomhus?

Jag är snarare av den uppfattningen att ett FÖR stort utrymme kan göra en hund otrygg snarare än lycklig av friheten. Många hundar trivs bättre med att bli lämnade i sin lilla bur eller i bilen än med hela huset/lägenheten för sig själv.
Min egen hund sover mest inomhus. Hon är ju visserligen en väldigt lugn hund med en tämligen låg energinivå och som inte måste GÖRA någonting hela tiden för att inte bli tokig, men ändå.

"...Helst nån som bor i hus..."

Vad tror du skulle vara bäst?
1. Ett tryggt liv i lägenhet, med ordentliga promenader och aktivering utomhus, mycket annat folk och andra hundar att träffa samt en bestämd uppfostran.
2. En livad tillvaro i en större flock, med blandade bemötanden från flera olika familjemedlemmar i varierande åldrar, mer gos och gull än uppfostran samt fler lösa stunder i den inhägnade trädgården bakom huset än turer ute i naturen.
3. Ett fartfyllt liv på landet med mycket spring lös i skog och mark, men även en del stillasittande i hundgård, bristfällig uppfostran och fysisk kontakt med husse och matte samt ytterst få hundvänner att träffa och leka med.

Som ni säkert kan uttyda är jämförelsen väldigt partisk och en aning stereotyp, men ni förstår förhoppningsvis varför.
Sedan jag flyttade från Stockholm till norra norrland har min kunskap om hundhållning breddats avsevärt. En sak som har slagit mig är hur många hundgårdar det finns här uppe!
De flesta finns i bostadsområden i glesbygden, alltså på landet, men en del ses även i trädgårdar intill villor i tätorten.

Här uppe jagas det mycket, alla antingen jagar själv eller har en släkting eller bekant som jagar. Till jakten används jakthundar av alla dess slag, men min uppfattning är att ställande (ex jämthund) och drivande jakthundar (ex stövare av olika slag) utgör den större delen.
Dessa jakthundar är ett oersättligt verktyg för jägarna i skogen under jaktsäsongen, men resten av året då?
Faktum är att jag från flera håll hört om hundar som är ute i naturen i princip dagarna i sträck under de veckorna då det jagas för fullt, för att sedan knappt komma ut ur hundgården under resten av året. De är ofta relativt ouppfostrade och reagerar eller reagerar starkt på förbipasserande hundar och ibland även på människor.
När hunden är i hundgården har ägarna föga makt över den om den inte uppfostrades INNAN den vande sig vid att stå ute. Om en hund tror att det är tillåtet skälla på förbipasserande så kommer den troligtvis också att göra det.
När hunden väl skäller så springer sällan husse eller matte ut ur huset för att säga åt hunden. Det stör dem ju inte lika mycket som det hade gjort om hunden skällde inomhus. Och de har heller inte lika många grannar att ta hänsyn till. De bor ju på landet. (Och de grannar som trots allt bor i närheten tycker antagligen inte heller att det är någonting konstigt att hunden skäller i hundgården, eftersom det är så pass vanligt i den här delen av landet.)

Hundarna är säkert suveräna på att göra det de är födda till, att jaga, men de skulle aldrig klara av ett tätortsliv utan klagomål från omgivningen.

Jag skulle istället för alla dessa krav på hus eller boende på landet vilja se fler annonser med önskningar av den här typen:

"...måste finnas hundvana i hemmet och tillgång till stor trädgård/natur..."
"...Hund söker hem med mycket natur..."

En hund kan bo på landet eller i hus utan att få vistas särskilt mycket i naturen. På samma vis kan en hund som bor i en trängre lägenhet ha turen att få regelbundna långpromenader eller utflykter till skogs.
Ingenting är givet bara för att man råkar bo på ett visst sätt. En hund kan bli lycklig och välmående nästan oavsett var eller hur den bor, så länge dess behov tillfredställs.

Vettiga människor och hundägare som vet vad en hund behöver, DET är vad folk borde kräva åt sin omplaceringshund!
Tindra och Ronja i full fart i Kalix :)

söndag, september 25, 2011

Jag HAR en hund som orkar!

Kom just in från ett lydnadsträningspass, och jag är sååå glad! Jag och Tindra tränade tillsammans med Rebecka och hennes Flash (en Australian Shepherd). De var jätteduktiga båda två!

Veckans huvudmoment på schemat är inkallning och hopp över hinder. Jag fortsätter dock att träna på förra periodens moment också, men då mest apporten eftersom det är den vi har mest problem med.

Dagens pass startade vi med några omgångar inkallning för att få fart i hundarna. Jag började med Tindra. Jag har inte tränat särskilt mycket inkallning med henne och har nästan aldrig använt kommandot "hit". Detta just för att hon lättare ska lära sig innebörden av det när vi väl skulle börja träna på "allvar". Nu är det allvar :P

De få gångerna jag provat inkallning tidigare så har hon haft halvtaskig fart. Det är ingenting ovanligt när det gäller henne, hon är ingen högenergihund. Hon har även "långsam rumpa", vilket jag försöker rätta till genom korta men intensiva sitt/ligg/stå-övningar inomhus.

Men idag... Wow! Hon har aldrig förr haft så bra fart OCH fokus vid inkallning! De första två gångerna kommenderade jag henne med namn och kommando: "Tindra, hit", men då märkte jag att hon var på väg att resa sig redan när hon hörde sitt namn och det får man antagligen avdrag för på tävling. Så jag provade istället med bara "hit", och det gick suveränt!
Full fart och fullt fokus på mig (och frisbeen) direkt från kommendering. Hon sprang så himla fint. Jag gjorde övningen 6-7 gånger, varav 5 avklarades utan anmärkningar. Ett par gånger började hon med halvdålig fart, men ökade när hon märkte att jag fortsatte uppmuntra henne att komma till mig. Jag tror att det beror på att hon är osäker på kommandot. Hon undrar om det verkligen är det här jag vill att hon ska göra, men efter att jag försäkrar henne om det så går det fint! Så fort hon är säker på betydelsen av "hit" och vi har tränat in inkallning med slut i utgångsposition (hon ska komma in och sätta sig på min vänstra sida) så är vi nog startklara med momentet :)

Vi plockade även fram vår grannes hemgjorda lydnadshinder och övade hopp över hinder. DET kommandot har Tindra i alla fall lärt sig nu! Hur vet jag det? Jo, om jag har henne i fot, går fram till hindret och kommenderar "hopp" så hoppar hon över hindret minst 4/5 gånger. Om jag sätter henne, går över till andra sidan hindret och kommenderar hopp så hoppar hon över hindret, också det 4/5 gånger. Jag kan även skicka henne framåt över hindret medan jag själv står still, och det går oftast också hur bra som helst. Jag har hört att när hunden gör som den ska i 80% av försöken när man tränar så har övningarna en lagom svårighetsgrad. Så det är den nivån jag strävar efter :)

Apporten åkte också fram en sväng. Jag triggar henne på frisbeen, tar sedan bort den och håller sedan fram apportbocken istället. Mitt krav just nu är att hon ska greppa den helt, och när hon gör det så klickar jag och belönar med frisbeen. Målet är att hon ska greppa och hålla apporten tills jag kommenderar "loss", 5 sekunder är det som gäller i LK1. Det är en lång väg kvar, men jag ser ljusglimtar vid de tillfällen då hon faktiskt håller apporten i munnen i ett par sekunder i väntan på mitt klick.

En annan sak jag lägger in sporadiskt varje gång vi tränar är sk extern belöning. Att inte hålla frisbeen i handen eller under armen under momentet utan antingen gömma den eller lägga den en bit bort. Jag vill lära henne att belöning kommer trots att jag inte håller den i handen, att så länge hon gör rätt så kommer frisbeen (/godiset/bollen/brandslangen) så småningom. Anledningen är så enkel som att man under lydnadsprov inte får ha med sig några hjälpmedel alls in på planen. Tindra ska ha belöningen i tankarna utan att ha den inom synhåll.

Bara någon enstaka gång under dagens träningspass lade sig Tindra ned eller visade tecken på trötthet, någonting hon vanligtvis gör efter bara en kvarts träning och sedan upprepar då och då mellan repetitionerna. Hon var oerhört pigg och taggad idag, vilken kändes underbart! Är det cyklingen som ger resultat, eller börjar hon helt enkelt tycka att det är riktigt roligt med lydnaden?
I vilket fall som helst så är matte stolt över sin voffa ^^
Allting känns bara bra just nu, och jag tror fortfarande på planen att starta till våren! :D

söndag, september 11, 2011

Hundrädd? Näää

Jag insåg häromdagen att jag lika väl hade kunnat vara hundrädd idag. Insikten kom som en blixt från klar himmel, jag har aldrig tänkt på situationen på det sättet! Det fick mig att fundera.

När jag var liten hade mina farföräldrar en svart, stor och läskig hund.
Han skällde mycket och hoppade massa på mig och min lillasyster varje gång vi var och hälsade på.

Ricky var en Groenendael. Jag var väl ca 5-10 år då mina farföräldrar hade honom.
Han var antagligen smått understimulerad, trots deras underbart stora och välskötta trädgård.
Mitt minne sviker mig när det gäller mer detaljerade beskrivningar av hans mentalitet, beteende och skötsel.
Ska nog be pappa fylla i det mitt barnasinne inte lyckades registrera :P

Vi tyckte att Ricky var läskig, men vilka barn tycker om när stora hundar hoppar på en?
Så hur kommer det sig att rädslan inte dröjde kvar?

En av mina mostrar bor på en gård, och där har min familj spenderat många lov och högtider. Min moster har liksom alltid haft hund. Åtminstone så länge jag levat. Hennes hundar har varit oerhört väluppfostrade och stabila allihop, vilket har givit mig en väldigt bra upplevelse av hundar.
Några år senare när jag var kring tio år så skaffade min familj en blandrasvalp, Molle. Pointer, engelsk springer spaniel, labrador och dobermann. Han var en otroligt fin och trevlig hund!

Min uppfattning var att jag var den person i familjen han lyssnade bäst på. Min lillasyster fick inte gå ut med honom, han var för stark och energisk för henne.
Jag minns fortfarande när jag gick på asfaltsplanen vid "stora lekparken" (där det spolades skridskobana varje vinter) med Molle och en näve hundgodis i fickan. Jag lät kopplet hänga löst släpandes efter honom, och jag lyckades få honom att gå fot vid min sida! Så stolt jag var efter den dagen!

När mina föräldrar skilde sig (jag var 11 år) gick det inte ihop längre. Vi sålde Molle till en person som var bekant med familjen som ägde ett av Molles kullsyskon. Vi hade då haft honom hos oss i mindre än ett år.
Jag var länge väldigt ledsen över att ha förlorat honom, vi trivdes ju så bra ihop.

Ytterligare en tid senare, när pappa hade träffat sin nuvarande fästmö, så kom en annan hund in i mitt liv. En engelsk springer spaniel på två år stal Kickis hjärta och hamnade hos oss.
Igor, som fortfarande bor hos pappa, är en av de trevligaste hundarna jag känt. Han är oerhört lugn och lätthanterlig, social med både människor och hundar och lättlärd med rätt godis i din hand! :P
Den första hunden jag lärt morra på kommando, det var kul :)

Han höll pappa aktiv under ett års sjukskrivning, han har hållit oss sällskap på promenader till affären och ut i blåbärsskogen, och han har förgyllt våra liv med ljudet av pipleksaker, välkommen hem-yl och en massa tokigheter som bjudit upp till skratt.

Och slutligen - nu har jag äntligen min egen hund, Tindra. Världens bästa, fråga vem som helst (kaxigt men sant!)

Jag tror helt enkelt att de bra hundrelaterade upplevelserna övervinner de dåliga i mitt fall. Om jag inte hade haft så mycket hundkontakt under den senare delen av min barndom, så kanske de negativa upplevelserna med Ricky hade blivit starkare.

Jag kan bara föreställa mig hur otroligt påfrestande det måste vara att lida av hundrädsla i dagens hundtäta samhälle. Det kan vara lätt att som hundälskare och -ägare avfärda sådan rädsla med en fnysning, "hundar är väl inte farliga!" Med den inställningen lär inte problemet bli mindre.

Så, till alla människor där ute som känner sig osäkra eller rädda i närheten av hundar - umgås MER med trevliga och stabila hundar! Så pass att de bra erfarenheterna till slut väger tyngre än de negativa. Det finns säkert någon snäll hund i er omgivning om ni tänker efter?

Annars ställer jag och Tindra upp, när som helst! ;)

söndag, september 04, 2011

Tjänstefel av bussis?

För några veckor sedan under den helg då Musiken Makt ägde rum här i Luleå så hände någonting som dröjt sig kvar i mina tankar sedan dess. Orsaken var att jag tyckte att situationen var så konstig och fel, rätt ska vara rätt!

Jag, Andreas och en vän skulle ta bussen in till stan för att besöka MM. Klockan var strax före 19, lördag kväll.
Inför sommaren beslutade LLT (Luleå LokalTrafik AB) att sluta ta emot kontanter som betalning på bussarna efter kl 19 alla dagar. Detta främst för att skydda sina chaufförer efter att flera rån ägt rum under en relativt kort tid.

Bussen vi skulle ta den här kvällen hade enligt tidtabellen avgångstiden 18.57, alltså innan kl 19.00. Vi stod på hållplatsen och väntade tillsammans med ca 10 andra personer.
När bussen väl kom hade klockan hunnit bli 19.02, bussen var alltså utan tvivel försenad.

Jag, Andreas stod bland de sista i kön fram till bussdörren, framför oss skulle en grupp på 5-6 personer precis kliva ombord. Då ville inte busschauffören ta emot deras tjugolappar, utan påminde dem om kontantstoppet och påpekade att klockan minsann var över 19.00!

"Men bussen skulle ju EGENTLIGEN ha avgått 18.57, och därför räknade vi ju med att vi skulle kunna betala kontant!"
Bussisen höll dock fast vid sitt beslut - ni kommer inte på utan giltiga färdbevis.

Alltså fick människorna gå av igen, och helt enkelt vänta på nästa buss (som skulle gå 30min senare). Men först måste de köpa biljett på Ica förstås. Det hade man vid den tidpunkten bara kunnat göra sedan ett par veckor tillbaka, så många visste inte ens om att man numera göra det. Här i Luleå finns inga fancy SMS-biljetter inte, här kör vi med plastkort (typ SLs Accesskort) eller papperslappar!

Eftersom det var mer bussisens än passagerarnas fel att klockan hann slå sju, så tycker jag att chauffören borde ha tagit emot kontanterna, alternativt släppt på personerna gratis.

Tyvärr så kan man ju inte riktigt bojkotta lokaltrafiken som ett sätt att visa sitt missnöje, åtminstone inte som student med en begränsad ekonomi.
Så LLT kan ju fortsätta snåla utan att det påverkar dem särskilt mycket. Eller? =/

lördag, augusti 27, 2011

I'm puzzled...

Tindra gör en konstig sak när vi klickertränar inomhus.
Vare sig vi tränar på att hon ska "erbjuda beteenden", target eller någoting annat så uppträder hon skyggt emellanåt.

Vi kan göra 5 eller 10 eller till och med 15 repetitioner utan problem, och så rätt vad det är så hukar hon ihop sig och "snabbsmyger" in i sovrummet eller mot sin korg. Som att hon tycker att någonting av det som just hänt var riktigt skrämmande, eller att hon tror att hon gjort någonting väldigt fel och säger förlåt.

Jag kan verkligen inte komma på någon anledning till varför hon beter sig på det viset, och jag blir helt frustrerad! =/

Jag vill inte att hon ska vara rädd för mig, eller för övningarna! Jag vill heller inte att hon ska bli tillbakadragen, och istället för att våga prova sig fram mer och tänka mer självständigt bli ännu mer passiv!

Vad kan det finnas för orsak till detta,
vad är det som går så fel? :(
Tacksam för råd.

måndag, augusti 22, 2011

Jag vill...

  • Ta körkort
  • Lära mig trimma hundar, köpa ett trimbord och börja extraknäcka!
  • Starta Tindra i lydnadsklass 1
  • Utveckla flockverksamheten, starta företag/förening?
  • Ta med Tindra ner till Stockholm! Hon sover i sin nya koja (flygbur) om nätterna nu för tiden, vilket ju bådar gott inför resan :)
  • Gå en längre hundrelaterad utbildning. Instruktör, dressör, hundpsykolog, hundskötare... Jag vill lära mig ALLT! ^^
Körkortet är på gång. Efter det blir det nog flygresan, och sedan tävling. Kanske jag kan gå en intensivkurs i hundtrim hos någon duktig bekant? Intresset för flockaktiviteter finns ju här där jag bor, men jag behöver idéer på hur jag kan gå vidare... Flytt för utbildning är inte aktuellt förrän om minst två år som det ser ut nu.

Det är mycket nu :P

tisdag, augusti 16, 2011

Framgång på hjul och på tassar

Kom just in med Tindra. Har kört lite lydnad. Igen ^^

Är rädd att jag ska överträna eller nåt, men så länge hon gör framsteg så tänker jag fortsätta att öva flitigt med henne (åtminstone medan jag fortfarande har tid med det nu under hösten..)

Vi var vid Yukigassen-lådorna vid universitetet. Det är kul att gömma sig för Tindra och leka jaktlekar mellan lådorna, och så är det en fin kortklippt gräsmatta där.
Jag hade hela ryggsäcken med mig, för att kunna välja bland prylarna liksom :P
Frisbeen var såklart med, men i väskan har jag även en boll i snöre, en bitstock modell stor, en baseboll, en bit smalslang för kamplek, godis, klicker, Lydnadsboken och Tindras lydnadsträningsschema.

Jag gjorde en övning som Rebecka visade mig igår när vi var ute och tränade tillsammans. Dels så styrker övningen förståelsen för de olika kommandona "sitt", "ligg", och "stå", men det är även en förberedande övning inför momenten "ställande/läggande(/sättande) under gång" och "inkallning med ställande/läggande(/sättande)".

Den är faktiskt väldigt effektiv, till och med Tindra som är så trögtänkt lärde sig fort vad det hela går ut på! :)

Vi övade mindre fotgående än vi gjort de andra passen under de senaste dagarna. Känns bättre att koncentrera sig på en sak i taget.
Just nu ser lydnadsträningsschemat ut så här:
  • Fotgående
  • Sitt, ligg, stå
  • Backa
  • Apport
Dessa kommandon/moment ska jag hålla mig till i tre veckor, och sedan tillkommer ytterligare två.

Jag kommer självklart fortsätta att öva på de här första sakerna under hela vägen fram till tävling, men vikten skall ändå läggas på "veckans moment".


Övningskörde en timme tidigare idag också, direkt efter jobbet. Det gick bra! Vi valde en plats som är snäppet högre i svårighetsgrad jämfört med de platser där vi kört tidigare, för Jasmine envisas med att påstå att "jag är bättre på att köra än jag tror". Det låter ju bra, men man ska ändå ta det försiktigt. Det är ju trots allt trafiken det handlar om, och det är ingen riskfri miljö.

Hon är en superbra handledare, hon borde söka jobb på körskola!
Hon ger användbar feedback, repeterar saker om och om igen utan att tröttna, och hon är tydlig och lugn som bara en norrlänning kan vara! :)

Imorgon ska vi ut och köra igen. Jag har nämligen bokat in min första riktiga körlektion på körskolan på torsdag. Man vill ju inte vara helt off inför läraren, så det är bäst att repetera lite innan dess ^^


måndag, augusti 15, 2011

Lydnadsklass 1, här kommer vi!

Det blir en minst sagt busy höst!

  • Jobb drygt 50%
  • Studier 50%
  • Salsa 2-3 kvällar/vecka
  • Körkort
  • Lydnadsträning med Tindra
Jag vet inte vad jag är mest taggad på. Det ska bli kul att varva jobbet med lite pluggande (Djurs medverkan i vård och socialt arbete, 15hp), jag är pressad och peppad på att ta körkortet inom de närmaste månaderna (om jag inte lyckas blir jag tvungen att ansöka om nytt övningskörningstillstånd), men jag har gjort väldigt stora framsteg med Tindra i lydnaden bara de senaste dagarna!

Jag har gjort ett nytt träningsschema till henne där jag satt upp vilka moment vi ska träna vilken vecka. Jag har även läst på lite i min "Lydnadsboken" (av Memea Mohlin) för att lära mig hur jag på bästa sätt tränar min hund på de olika delarna.

Och så har jag fått lite expertråd av en hundägande bekant. Själv har hon två högenergiska extrema arbetshundar, vilka hon har himla fin pli på!
Jag skulle inte klara av EN sådan hund just nu, Tindra räcker gott och väl ^^

Vi fick lite tips på justeringar i fotgåendet, och det blev SÅ mycket bättre redan under det träningspasset! Det är detaljerna som gör det, och de är svåra att upptäcka själv.

Imorgon ska jag ut och övningsköra en sväng. Jag har bokat min första körskolelektion på torsdag, och jag vill ju inte vara helt lost inför läraren ^^

Vi får se om jag ändå lyckas klämma in lite lydnad någonstans under dagen...


tisdag, augusti 02, 2011

Skänk bort, få tillbaka

Häromdagen fick jag en plötslig lust att göra lite extra gott för världen, så jag bestämde mig för att fiska upp bankkortet ur plånboken och skänka lite pengar.


Min främsta tanke var att delta i kampen mot svälten på Afrikas horn. Den senaste regnperioden i området uteblev helt. Som om det inte är torrt nog i Afrika vanligtvis? :(


Jag googlade "Afrikas horn svält", och hamnade på Rädda Barnens hemsida. Jag hade visserligen gärna givit pengar som gått till att hjälpa HELA befolkningen i de drabbade länderna, men jag medger att barn ändå måste gå först.
Det finns en hel uppsjö av sätt att ge bidrag på! Bröllopsfond, via testamente, månadsgivare, sms-gåva...


Jag läste på deras hemsida att: "500 kr räcker till mat med högt kaloriinnehåll för 150 barn som lider av allvarlig undernäring."
Det kör vi på, tänkte jag!


Men man kunde inte sms-skänka 500kr, utan bara 10, 50 eller 200kr. Och man kan inte skänka pengarna till ett specifikt ändamål, utan RB placerar pengarna där de behövs mest. Det blev 200kr till Katastroffonden.


Lite åt människan, lite åt naturen - det låter väl rättvist? Utan djur och växter - inga människor.


Jag gick in på WWFs hemsida.
Det finns även där många olika sätt att ge sitt bidrag, bland annat genom att bli fadder. Man kan bli alla möjliga sorters fadder - isbjörnsfadder, tigerfadder, späckhuggarfadder... Det finns alltså möjlighet att själv välja vilket projekt man vill att ens bidrag ska gå till (plus i kanten!).


Eller så kan man skänka en engångssumma, vilket jag hade tänkt göra. Det är ju så himla smidigt med sms-gåvor!
Jag blev dock besviken när jag upptäckte att den enda summan man kunde skänka via sms var ynka 50  kronor! Det är givetvis bra att man inte ska behöva känna sig tvingad att ge mycket (många bäckar små), men det borde väl åtminstone finnas alternativ?


Så jag bestämde mig för att sms-skänka 50kr OCH anmäla mig som Östersjöfadder. Varför inte börja med sin egen bakgård liksom?


Men en sak till fanns det som störde mig. Om man blir fadder så skickar de automatiskt hem saker till dig, som tack för stödet.Ett gosedjur, en pin och fyra tidningar/år. Det känns väl ändå lite som att de ger tillbaka en del av dina skänkta pengar, mot din vilja?
Visst är det mysigt med mjukisdjur. Och visst är en pin ett smidigt sätt att öka vetskapen om projektet hos allmänheten. Och visst är tidskrifterna säkert ett bra sätt att hålla faddern fortsatt engagerad i WWFs arbete för djuren. Men om man inte vill ha detta, borde man inte då kunna avsäga sig det?




Så att en större del av WWFs budget får gå till att göra det de ska, vilket är att förhindra att djurarter utrotas på löpande band!


Väntar på att min gosesäl ska komma med posten. Hade dock hellre haft en extra välmående säl i Östersjön...

fredag, juli 08, 2011

Tänk på formen! Annars kan det bli dyrt...

Jag var på stan under en ledig dag tidigare i veckan. Jag impulsshoppade några plagg på rean, men gjorde inte av med särskilt mycket pengar.
Andreas har dock påpekat ett tag nu att jag behöver nya underkläder...

Vissa av mina BH:ar börjar bli riktigt slitna, och så blir man ju faktiskt less på dem efter några år. Så han har ju tyvärr helt rätt.
Detta är illa endast på grund av en sak, men den saken väger tungt.
Det är dyrt att ha fel kroppsform.

Sist jag kollade kostade en "vanlig" BH 98kr på H&M, vilket helt klart är en överkomlig summa. En hundring har man väl alltid, och det skulle jag lägga på en schysst BH alla gånger. Men så är ju situationen som den är.

Det finns visserligen något större kupstorlekar även i en del av de stora kedjornas butiker, MEN...
Har man stor byst, ja då ska även resten av kroppen vara stor.
Att hitta 90E eller 85F är inte särskilt svårt, men fråga efter en 70F eller 70G på Lindex eller H&M (eller Kappahl eller Gina Tricot eller BikBok eller Cubus) så ska vi se vad du får för svar.

Men självklart är det på det här viset, bystomfånget har ju alltid att göra med ens vikt/övervikt. Eller?

Nej.
Ska man bli straffad ekonomiskt för att man råkar vara byggd med annorlunda proportioner?

Vi gick till en underklädesbutik med "min typ" av storlekar. Jag provade några modeller och hittade till slut två som var som gjorda för mig! När det väl händer så blir man väldigt glad, eftersom det inte händer särskilt ofta.

En av dem var en basic BH, en beige utan krusiduller och som är mer bekväm än vad den är fin.
Den andra var i blå spets. Visst var även den bekväm, men betydligt mer angenäm för ögat än den första.

Jag behövde absolut en basic, så den bestämde jag mig på en gång för att köpa. Men när jag tittade på prislappen på den blå BH:n så tog det emot.
Mycket.

Den passade perfekt, var otroligt fin och av hög kvalité, men 950kr är mycket oavsett hur den känns eller ser ut.
950kr har man inte i bakfickan.

Den hängdes tillbaka på väggen och jag gick hem med endast en ny BH.

måndag, juli 04, 2011

Best of Kreta

Här följer ett urval av alla underbara bilder jag tog under Kreta-vistelsen i maj:
































fredag, juni 17, 2011

Sårad vovve

Upptäckte av en slump ett sår på Tindra igår som jag misstänker att hon har fått efter att ha brottats med en vass och spretig kvist häromveckan. Hon skrek nämligen till vid ett tillfälle och jag anade att den hade stuckit henne någonstans, men när jag kände igenom henne efteråt så visade hon inga tecken på smärta så jag antog att hon mest bara hade blivit rädd när den hade petat på henne.

Igår när jag busade lite med Tindra pep hon plötsligt till när jag tog henne vid höften. Lätet var knappt hörbart men eftersom hon i princip aldrig låter över huvud taget annars så anade jag att hon hade ont någonstans. Jag lyckades lokalisera det ömma stället och hittade ett sticksår vid höften. Varken jag eller Andreas har lagt märke till något konstigt i hennes beteende sedan hon fick såret. Hon har inte slickat sig ovanligt mycket just där och hon har inte reagerat när jag tagit i henne kring det området tidigare. Så jag blev förvånad över att jag faktiskt hittade ett sår.

Jag satte igång med att plåstra om henne och hon låg helt lugn och stilla framför mig på golvet under hela proceduren! Klippa bort lite päls, rengöra såret och sätta kompress. Det var nog lite obehagligt, men hon var lugn som en filbunke. Känns bra att hon litar så starkt på mig :)

Har världens duktigaste hund! ^^

tisdag, juni 14, 2011

Slacklining!

Min nya hobby är awesome. Har kört fyra pass sedan jag köpte linan = ett pass om dagen.
Jag har gjort större framsteg än jag trodde att jag skulle klara av på så här kort tid, vilket ökar motivationen ännu mer!

Tänkte hålla en liten slackline-dagbok här i bloggen för att hålla koll på hur fort jag utvecklas.


Pass 1
Jag köpte linan på Intersport för 560kr (30% rabatt, ord pris 800kr) under lördagen.
Den kvällen åkte jag iväg på grillfest med salsagänget, och jag tog med linan dit för en premiärpromenad.
Vi spände upp den mellan två björkar, men det tog ett tag innan vi hittade en lagom spänning i linan.
Jag hade hjälp av två personer i början, en på varje sida, som höll i mina händer och gav mig stöd.
Det svåraste var att ta sig upp på linan över huvud taget, det var som att den protestskakade så fort man lade minsta vikt på den. Jag gick ett par vändor, tills myggen besegrade mig, och jag återvände sedan till grillandet och dansandet i festlokalen.
Lite senare samma kväll provade jag igen, och nu hade jag bara en person som stöd. Det var vingligt, men det gick att ta sig från den ena änden av linan till den andra och tillbaka igen, även om det gick väldigt långsamt och skakade en del.

Jag hade läst på lite innan, letat reda på lite nybörjartips om hur man ska börja och vilka övningar som är användbara.
Sträck aldrig helt på benen. Fäst blicken i ögonhöjd på en fast punkt, förslagsvis en fläck på trädet framför dig som linan sitter runt. Ju snabbare du kliver upp på linan, desto lättare är det att hitta balansen när du väl är uppe. Kliv upp på linan genom att först sätta upp ena foten, ta lite sats, och sedan sätta den andra foten bakom den första.
Jag hade onekligen användning av dessa råd, de underlättade det hela betydligt.

Pass 2
Dagen därpå gick jag ut med linan direkt efter frukost, peppad att göra framsteg.
Vi hittade två träd i vårt bostadsområde som stod på någorlunda bra avstånd från varandra, Det blev dock en del lös lina kvar när den var på plats.
Nu krävdes bara stöd från en person för att hålla mig kvar på linan, men det var fortfarande för skakigt för att jag skulle kunna kliva på själv, stå fritt eller ta steg helt utan stöd.
Kände ändå redan att det gick något lättare än föregående kväll.

Pass 3
Samma ställe, annat folk. Fick med ett par kompisar som också gick ett varv eller två.
Jag blev smått mallig när jag väl lyckades ta mina första fria steg på linan. Först ett, sedan två.
"Jag kommer ju att hinna lära mig hur mycket som helst innan sommaren är slut om det ska fortsätta i den här takten!"

Pass 4
Hittade en perfekt slackline-plats just intill universitetet! Där fanns flera träd på en stor gräsmatta, ganska spridda så att man troligtvis skulle kunna få upp åtminstone en till lina i närheten.
Jag gick dit med Tindra och riggade linan själv, vilket var oväntat lätt. En kompis skulle komma dit lite senare och träna med mig, men tills han kom var jag så illa tvungen att träna själv. Tur det! Det gick nämligen väldigt bra när jag väl lade manken till och koncentrerade mig ordentligt. Efter en stunds övande, enstaka stegande och en del fall lyckades jag till slut traska hela vägen från ena sidan till den andra!
I'm the queen of the slackline! ;)

Fortsättning följer...

Tips:
Jag föredrar att vara barfota eller i bara strumpor för att få bra kontakt med linan.