Kärleken kom i en svart BMW

Förra veckan ringde bilverkstaden till min kille och sade att hans bil var frisk igen. Det var en fredag.
Vi åkte dit på direkten, han kunde inte hålla sig. Ville provköra den en sväng. Nyinviga den. Hans bebis.

Det är någonting särskilt med den bilen, och då menar jag inte för honom utan för mig. Jag älskar den.
När jag och min kille träffades och började umgås så bodde jag i en annan del av den här staden. Jag bodde tillfälligt ensam i en kompis lägenhet, vilken (som så många andra studentlägenheteter) var tom över sommaren.
Jag minns första gången Han sov över. Han sov i soffan i vardagsrummet. Jag sov gott i vetskap om att Han fanns alldeles i närheten. Jag befann mig i det stadiet i relationsutvecklingen då allt känns så där härligt pirrigt och förväntansfullt. Var hade Han kommit ifrån egentligen? Helt plötsligt fanns Han bara här i mitt liv, så där utan någon som helst förvarning.
Jag var allmänt otålig. Vad skulle denna nya bekantskap leda till? Var jag förälskad? Varför just Han?

Jag var förälskad. Han började sova över allt oftare. Kom till mig sent på kvällarna efter jobb, fotbollsträning och kompishäng. Jag väntade. Min kropp väntade på Hans varma famn. Mitt hjärta väntade.
Och så hörde jag det: det omisskännliga ljudet av hans BMW. Jag hörde det redan när han svängde av från stora vägen, hörde att det var hans bil. Ett kraftigt motorljud, sportigt, mörkt mullrande.

Mitt hjärta tog ett skutt varenda gång! Nu kommer min kärlek i sin BMW.

Vi gjorde utflykter, åkte och fiskade. Cruisade. Körde drive-in på Donken. Jag, Han, och oftast även hunden.

Trots bilens kraft så körde Han varsamt. Sällan för fort, alltid noga med trafikreglerna.
Minns en kväll då vi skulle ut och åka, och hunden skulle med. Han öppnade dörren till baksätet och sade "hoppa in nu" till henne. Cirka två och en halv sekunder senare satt hon i framsätet, på förarplatsen!
Hon är minsann inte dum, min hund ;)

Tindra tänker ta sig en tur på egen tass

När jag satte mig i BMWn för en vecka sedan så pirrade det till i kroppen. Allt kom tillbaka.
Den speciella lukten, sätena, ljudet, den underbara automatväxlingen som ger möjlighet att hålla Hans hand under bilfärderna... alltihop påminde mig om förra sommaren. Den första ljuvliga tiden med Honom.

Allting så enkelt. Självklart.
Kärlek och ingenting annat.

Kärlek i en BMW.

Jag älskar dig (och din bil)!