Jo men det gick ju finfint!

Har testat något nytt: att resa väääldigt långt med väääldigt mycket packning.
Och båda hundarna. Stockholm - Luleå. Med tåg.

Det riktigt krångliga var egentligen att ta sig in till Stockholm C med alltihop, resten gick oväntat smidigt! Väl inne på centralen lade jag det mesta av packningen i en sådan där box. När jag först öppnade boxluckan så var Charlie kvick och hoppade in, han är minsann en nyfiken liten filur! Det var inte alls så dyrt som jag hade förberett mig på, det kostade 60kr för 4 timmar eller 70kr per dygn.

Hundarna på Stockholm central

Sedan hade vi väntetid att ta död på, men det gick också bra. Hundarna fick en längre promenad, längs vattnet bort till Kungsträdgården och sedan tillbaka till Centralen, och så en rastrunda just innan vi skulle kliva på tåget. Jag tycker att det var riktigt bra gjort av mig att få båda hundarna att uträtta sina behov på de få grästäckta ytorna som fanns där i närheten, mitt i city. Särskilt den något kräsna damen Tindra som minsann inte bajsar VAR som helst, men måste man så måste man, antar jag :P

Det syns inte här, men det är strömmen i bakgrunden :P

"Vad är det här för ställe, matte?"

Inne på centralen sysselsatte vi oss med att äta medhavd mat, prata med andra hundägare, låta Charlie och Tindra hälsa på andra hundar, prata med icke hundägande människor, göra tricks inför folk (Tindra fick till och med applåder för sitt "sitta fint"), och att vila.

Ingen stress!

När det drog ihop sig till avgång gick jag och hämtade ut resten av packningen och vi begav oss sedan mot perrongen som tåget skulle avgå ifrån. Väl uppe på perrongen så fick vi vänta ett par minuter innan tåget rullade in. En snäll man erbjöd sin hjälp med att bära upp en del av packningen i rätt vagn åt mig, ett erbjudande jag tacksamt tog emot! Jag letade mig fram till våra platser i den djurtillåtna avdelningen, jag hade bokat två stolar för att vi skulle få ordentligt med plats alla tre. Vi hade blivit placerade vid ett bord där det fanns fyra platser, men de andra två platserna var lediga så vi vräkte ut oss över alla fyra! Charlie låg ömsom i sin tygkorg i ett av sätena, ömsom bredvid Tindra på golvet under bordet.

Tågmys!

Lyx med eget säte!

Middagsdags!

Timmarna flöt förbi i stadig takt. Jag läste hundbok, smaskade på frukt, torkade aprikoser och drack vatten, medan hundarna antingen sov eller låg och nosade på människor som passerade oss i gången.
Jag hade bokat resan via telefon, och under det samtalet bad jag om att få veta när och var tåget skulle ha lite längre stopp så att jag kunde planera hundrastningen under resan. Vi gick ut ur tåget vid två tillfällen och då fick de kissa och bajsa, och så passade jag på att busa lite med dem så att de fick sträcka ut lite.

Soluppgång någonstans i norrland

Under en spurt ute på perrongen mitt i natten så lyckades jag snubbla och skrapa upp både handflator och knän, INTE skönt! Förstår inte riktigt hur det gick till då jag vid tillfället bar både fingervantar och långkalsonger, men ont gjorde det i alla fall!
Jag försökte skölja av händerna lite försiktigt för att åtminstone få bort eventuell smuts i såren, men knäna lät jag vara.
När jag väl kollade knäna, framme i Luleå, så såg jag att även de var ordentligt skrapade. Återigen - hur gick det till?
Även när vi skulle gå av tåget så fick jag hjälp med min packning av en snäll medmänniska - tack!

Hundarna blev crazy när de såg husse igen efter så lång tid.
Det var skönt att se.

Det här gör jag gärna om, jag gillar verkligen att åka tåg! :)