Ibland så går det bara inte

Oj vad jag längtade. Jag såg verkligen fram emot att tävla i bugg!
Det skulle bli mitt spännande första deltagande i en officiell buggtävling.
Den äger rum imorgon, men jag kommer tyvärr inte att vara där.

För att dansa bra tillsammans så krävs att man trivs med att dansa med varandra. För att trivas med att dansa med varandra så ska man vara åtminstone sams, helst goda vänner. Annars syns det att man otrivs, det går inte att fejka utstrålning och dansglädje.

Hur gärna jag än hade velat genomföra morgondagens tävling så går det inte. För jag och min tävlingspartner skulle antagligen inte känna oss helt bekväma tillsammans på dansgolvet, och det skulle därför varken vara roligt eller gå särskilt bra resultatmässigt.
Det är så synd!

Jag har tyckt väldigt mycket om att dansa med min partner, även om jag har tappat humöret under en del av våra träningspass (typ alla?) ^^ Han är riktigt duktig och tycker väldigt mycket om att dansa, och det syns tydligt för den som tittar på! Han förmedlar sin positiva energi till mig och vi lyfter varandra på ett fint sätt. Vi har lärt oss att läsa av varandra ganska bra vilket underlättar i förningen, och vi är båda ambitiösa och försöker att göra vårt bästa.
Vi är nog egentligen en väldigt bra matchning som danspar!

Men det går inte att helt koppla bort situationen som vi befinner oss i när det inte handlar om dans, och det är det som sätter käppar i hjulen för vårt tävlande under denna helg =/

Det blir komplicerat när ens relation påverkar på det här viset, men det går inte att göra någonting åt just nu.

Det kanske blir en dans till en vacker dag. Jag hoppas då i alla fall på det.

Tills dess: tack för dansen!