Idag var jag på mitt första samtal hos familjerådgivningen här i Luleå. Det kändes bra!
Jag trivdes med kvinnan jag pratade med, och jag fick fram det jag ville ha sagt.
Jag fick förklara min situation och även berätta vad jag själv har för förhoppningar och mål med dessa samtal.
Vad hoppas jag att samtalen ska ge och vad vill jag använda dem till?
Det kändes som att hon lyssnade och förstod mig mycket bra, vilket var otroligt skönt!
Jag hoppas att uppehållet fram till nästa samtal inte blir alltför stort, jag känner att jag behöver komma igång med det här arbetet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar