Jag är redo

Om bara tiden skulle komma att finnas, så är jag redo att utöka flocken och skaffa en till hund.

Jag var på föreläsningi fredags, en hundrelaterad sådan.
Föreläsaren hette Memea Mohlin och ämnet var "att läsa sin hund".

För flera år sedan (jag minns inte om vi ens hade Tindra då) så fick jag en hundbok i julklapp av min storasyster Elin. Hon är inte jättehaj på det här med hundar, så hon tog väl boken för att den handlade om hundar, kort och gott. Det visade sig att hon hade givit mig "Lydnadsboken" av Memea Mohlin.
Den går igenom momenten som ingår i tävlingslydnad, alltså inte allmän vardagslydnad. Vid den tidpunkten hade jag inte det minsta intresse av, eller tanke på att börja med tävlingslydnad, så jag bläddrade bara igenom den lite men läste den inte särskilt noga.

För ett år sedan blev jag nyfiken på några olika tävlingsgrenar, däribland lydnad. Inte förrän då tog jag fram Lydnadsboken och började läsa den ordentligt, kapitel för kapitel.

Idag är tävlingslydnad det jag ägnar mig allra mest åt när jag tränar med Tindra, vi kör åtminstone fyra pass per vecka. Om två veckor debuterar vi i lydnadsklass 1 (LK1), vilket ska bli riktigt kul men även känns nervöst och läskigt. Varken jag eller Tindra har tävlat tidigare, så det blir en helt ny upplevelse för oss båda!

Men.
Tindra är inte den typiska tävlingshunden. Särskilt tävlingslydnad kräver ett stort mått av energi, entusiasm och arbetsvilja hos hunden. Egenskaper som Tindra till stor del saknar.

Efter fredagens föreläsning så fick jag tillfälle att ställa en fråga till Memea personligen, och jag passade självklart på! Jag frågade vilka råd hon har för min och Tindras situation. Hur ska jag hantera henne under träning och tävling för att det ska gå som bäst och hon ska bli så motiverad som möjligt?

Hennes svar innefattade flera punkter, varav de två viktigaste var:

1. Du ska själv inte vara alltför entusiastisk och motiverad under träningspassen. Det kan skapa en prestationsångest hos en försiktig hund. Att hon känner en stor press eftersom matte ju verkar vara så peppad, och "oj, nu gäller det att jag presterar, usch vad läskigt! Det här känns inte skoj...". Hitta en medelnivå för dig själv så att ni lyckas ha kul under träningarna och samtidigt göra framsteg.
2. På tävling - Ha inga ambitioner om höga resultat förrän du märker att hunden är bekväm i tävlingssituationen. Sikta på att hunden ska tycka att tävlingen är minst lika kul som när ni tränar, försök att slappna av och var som vanligt.

Detta ska jag självklart ha i åtanke framöver. Och jag har satt som mål att vi ska ha fått ett pris i LK1  innan hösten. För ett tredje pris krävs att nå minst 160 poäng, så bara vi kommer över den gränsen så är jag nöjd! Det kanske tar 5 tävlingar att nå dit, men nå dit ska vi!

Min svåraste uppgift under året som jag tränat detta med henne har varit att skapa tillräckligt med motivation hos Tindra för att hon ska utföra momenten på tävlingsnivå. Det går ibland, men ofta räcker det inte hela vägen.
Tindra har helt enkelt inte tillräckligt mycket motor och energi för att nå långt i tävlingsvärlden.

Därför är jag nu peppad på att skaffa en andra hund med åtminstone något högre energinivå och arbetsmoral än vad Tindra har.
Jag fortsätter att hålla utkik på Blocket och OM jag kommer in på hundskötarutbildningen till hösten, vilken är på halvtid och läses på distans, så blir det nog en till vovve. Vilken ras jag skulle vilja ha vet jag inte. Jag vet inte ens om jag absolut ska ha en renrasig hund (just tävlingslydnad är ju ändå öppet för alla hundar), eller om det kanske kan bli en till blandrashund.

Den som lever får se! ;)