Vill du bli min vän?

Det finns en sak som jag tror att jag aldrig riktigt har haft. Och trots att det är en viktig del i många människors liv så har jag inte riktigt saknat det heller.
Inte förrän nu.

Jag kan inte minnas att jag någonsin haft en person i mitt liv som jag har kunnat berätta allt för. Jag har berättat mycket för många av de vänner jag haft i mitt liv, men aldrig ALLT.
Det har alltid funnits gränser för vad jag har "kunnat" prata om med mina vänner. Var den gränsen finns i en relation tror jag till mångt och mycket har att göra med hur lika man är som individer. Ju mer man liknar varandra, desto mer utrymme har man att prata om saker. För ju mer man liknar varandra desto bättre förstår man varandra, av naturen liksom, och förståelse ger en den säkerhet man behöver för att berätta även de pinsammaste eller känsligaste saker för någon.
Jag kan tänka mig att det underlättar en hel del om man exempelvis har samma sätt att se på livet i stort. Vad är viktigt? Hur tänker och agerar man i de situationer som livet bjuder på? Vad är respekt, och vad är rätt eller fel?

Även ens tidigare erfarenheter påverkar. En person som har upplevt en liknande sak som du förstår dig antagligen bättre än någon som inte har det. Eller så bör personen vara öppensinnad och lyssna utan att döma för att sedan, med mer kött på benen, bilda sig en uppfattning om det hela.

Så vad ska man kunna prata med sina vänner om?

Min uppfattning är att man har olika vänner för olika ändamål, för så har jag haft det hittills. En del personer är roliga att bara "hänga" med - spela tevespel, snacka skit eller festa med. Ytliga prylar.
Andra människor finns där mer för stöd och tröst. Det är dem man vänder sig till när man har det svårt. När man behöver prata ut om någonting jobbigt och lasta av lite av bördan, eller fråga någonting privat eller be om goda råd.

Jag har haft vänner av båda dessa sorter, men det måste ju finnas någon som passar för allt?

Jag önskar att jag hade en vän som jag kunde gå till närhelst jag fick lust. Någon jag inte skulle behöva planera aktiviteter med, utan träffa helt spontant vilken dag som helst. Någon som är bra både på att snacka skit och att prata allvar. Som är rolig att såväl bowla med som att promenera med eller sitta hemma och se en film med.

Någon som jag inte skulle behöva hålla undan någonting för, eller för den delen överdriva någonting för.
Någon jag skulle kunna vara helt ärlig med och veta att den ändå skulle stanna kvar.

Jag är avundsjuk på dem som har sådana vänner. På dem som i en tråkig stund kan ringa någon kompis för att två minuter senare ha trevliga planer för resten av kvällen.

Från och med nu ska jag göra mitt yttersta för att vara mig själv. Jag ska säga vad jag tycker oftare än jag tidigare gjort, och jag våga säga ifrån om sådant jag tycker är fel. På det sättet bör jag snart märka vilka som verkligen klickar med mig och vilka som egentligen inte gör det.
Förhoppningsvis skapar det en chans för mig att hitta någon som vill umgås med mig utan en massa förbehåll, gränser och regler. Någon som jag kan dela allt med. Någon som kan vara sig själv med mig, känner sig trygg med mig och har kul med mig, och vice versa.

Jag vill ha en bästis.
Var hittar jag en sådan?