Man kan aldrig lära sig färdigt!

Igår kväll kom en vän hit och var här i några timmar. Dessa timmar spenderades genom att bara sitta och prata med varandra. Samtalsämnena varierade givetvis, men det mesta var ändå ganska personliga saker. Sådant som man inte berättar för vem som helst hur som helst.

Det är intressant vad förvånansvärt nära man kan komma varandra på väldigt kort tid om det känns rätt.
Jag och personen som var här igår hälsade på varandra för första gången för bara ett par månader sedan, och det här var första gången vi umgicks "privat".
Varför känns det helt rätt att öppna sig för vissa, men inte för andra? Ett fåtal gånger i mitt liv har jag mött sådana människor som jag utan att blinka anförtror mig åt efter bara en kort tids bekantskap. Varför just dem?

Det är sådana relationer man ska ta vara på - de som känns sådär självklara och enkla.
De som bara händer, utan att man anstränger sig eller planerar dem.

Gårkvällens besök piggade upp. Den fick mina tankar på annat än allt det som gnagt mig den senaste tiden. Det är spännande att lära känna nya människor, och man kan aldrig lära sig färdigt!

Vi ses snart igen, kompis! :)