Lever du som du bör göra?

Jag tror att mitt nyårslöfte inför det gångna året var att äta mindre kött och laga vegetarisk mat oftare. Det höll ett tag, men sedan sket det sig. Som det brukar vara, alltså :P

De hälsorelaterade nyårslöftena tror jag är allra vanligast. Kost och motion, sömnvanor och fritidsaktiviteter - vi vet ju alla hur våra liv egentligen BÖR se ut, eller hur?

Man bör väga ett visst antal kilon i förhållande till sin kroppslängd, man bör sporta eller motionera ett visst antal timmar i veckan, man bör sova si och så många timmar per dygn, osv.

Men tänk efter. Visst, du kanske jättegärna hade levt ditt liv så och gjort allt du BÖR göra. Men hur många klarar verkligen av det i praktiken?

Nu menar jag varken fysiskt eller mentalt, utan rent livsstilsmässigt.

• Man måste ha rätt arbete. Inte alltför långa dagar eller för långt till jobbet. Helst inte för mycket stillasittande under arbetstid, och helst en rätt så bra lön.
• Man måste ha "rätt" familjesituation. I hur många familjer finns det exempelvis tillräckligt mycket tid (och ork?) över till att bara ta hand om sig själv som förälder och göra sådant man tycker är roligt? Hur ofta kommer man i säng i tid, eller sover hela nätter? (förälder eller ej)
• Bra filmer och intressanta teveprogram sänds ofta tämligen sent på kvällarna, likaså många härliga gruppträningspass på gymmen. Samtidigt så ingår tidiga morgnar i väldigt många yrken. Hur ska man lyckas tillgodose sina behov när det ser ut så? Man tvingas till att välja mellan de goda tingen nöje eller träning och sömn. Hur många tror ni lyckas pricka i samtliga punkter på BÖR-listan egentligen?? =/

Det finns självklart dem som trots allt gör det, vilket kan bero på en stark vilja eller kanske tur med ens livssituation. Eller både och.

Det jag vill komma fram till är att man bör ta små steg. Huvudsaken är att du tar dig framåt, farten spelar mindre roll.

Jag har flera gånger försökt förändra någonting i mitt liv till det bättre, tänkt "Nu jäklar! Jag är taggad, det här ska jag fixa! Lika bra att slå på stort när jag ändå är igång?", och så har jag gjort upp en plan.

Jag kan vara väldigt ambitiös när det finns någonting jag vill göra. Ska jag göra det så vill jag göra det ordentligt och bra, så att jag verkligen blir nöjd med resultatet.

Men jag tror att det är där jag fäller mig själv liksom. För visst kan det gå finfint till en början - allting flyter på och går enligt planen och jag känner mig grym som faktiskt pallar det!

Men så händer någonting oväntat, min situation förändras eller motivationen får en dipp. Då blir saker och ting inte längre som jag planerat och vill, och jag blir besviken på mig själv.

Jag har bestämt mig för att avlägga ett annorlunda löfte i år. Ett löfte som inte handlar om mätbara prestationer, hälsa eller välgörenhet (vilket gissningsvis är ett annat populärt nyårslöfte-ämne).

Jag ska klura på det under kvällen.

Vilket blir Ditt nyårslöfte, om du har planerat något? :)