Allt har äntligen löst sig
Så nu är det spikat - jag flyttar 90 mil norrut vecka 49, för att börja mitt nya jobb veckan därpå.
Var uppe i Luleå förra veckan och hann med en hel del under de 5 dagarna - var exempelvis runt i ca 15 butiker, både på Storheden och i stan, och lämnade CVn och pratade med personalansvariga. Vi åkte även till Kalix en sväng och sov över en natt hos Hallis päron. Och på bussen tillbaka till Luleå i fredags såg jag - ja gissa - jag såg VILDA RENAR! Det var svincoolt, det var första gången jag såg renar utanför Skansen, men det kommer ju definitivt bli fler renobservationer framöver ;P
Jag ska börja jobba på ICA Kvantum i Luleå, med nästan samma arbetsuppgifter som jag har på mitt nuvarande jobb. Plötsligt blev allting så nära! Flytten kom att äga rum en hel månad tidigare än vad jag först hade tänkt mig, jag ska börja på ett nytt jobb om bara några veckor, jag ska flytta ihop med min pojkvän (visserligen bara för några veckor, but still ^^).
Det hela känns läskigt men spännande. De negativa känslorna, som nervositet och oro, övergår sakta men säkert till positivt, det känns bättre och bättre, jag längtar mer och mer.
Jag borde kanske inte ha så höga förväntningar på min framtida vistelse i Luleå, gräset är ju inte alltid grönare på andra sidan. Att bo där kommer ju inte alls bli likadant som de gånger jag farit upp dit över en vecka. Alla nya människor jag träffat, allt jag gjort, allt roligt och härligt jag upplevt där - även detta blir till slut vardag, och kommer inte längre kännas lika spännande och fantastiskt. Dock, så tror jag faktiskt att jag kommer trivas bättre där uppe än vad jag gör här i Stockholm. Alla sköna människor, snö, pojkvän, fin natur, hemifrån och nödvändigt miljöbyte...
Det som antagligen kommer bli riktigt jobbigt emellanåt är hemlängtan. Inte efter staden Stockholm, eller efter Märsta, utan längtan efter familj, vänner och vovve. Eller snarare vetskapen om att de alla finns i närheten, på nog kort avstånd för att jag skulle kunna fara över nån kväll när jag har lust och ta en fika med mamma eller Vonka, eller kanske ringa Kevser för en promenad med lite skvaller.
Jag hoppas att mina vänner här nere kommer ta sig tid att fara upp och besöka mig när jag flyttat.
Tre veckor... hihi ^^
Så nu är det spikat - jag flyttar 90 mil norrut vecka 49, för att börja mitt nya jobb veckan därpå.
Var uppe i Luleå förra veckan och hann med en hel del under de 5 dagarna - var exempelvis runt i ca 15 butiker, både på Storheden och i stan, och lämnade CVn och pratade med personalansvariga. Vi åkte även till Kalix en sväng och sov över en natt hos Hallis päron. Och på bussen tillbaka till Luleå i fredags såg jag - ja gissa - jag såg VILDA RENAR! Det var svincoolt, det var första gången jag såg renar utanför Skansen, men det kommer ju definitivt bli fler renobservationer framöver ;P
Jag ska börja jobba på ICA Kvantum i Luleå, med nästan samma arbetsuppgifter som jag har på mitt nuvarande jobb. Plötsligt blev allting så nära! Flytten kom att äga rum en hel månad tidigare än vad jag först hade tänkt mig, jag ska börja på ett nytt jobb om bara några veckor, jag ska flytta ihop med min pojkvän (visserligen bara för några veckor, but still ^^).
Det hela känns läskigt men spännande. De negativa känslorna, som nervositet och oro, övergår sakta men säkert till positivt, det känns bättre och bättre, jag längtar mer och mer.
Jag borde kanske inte ha så höga förväntningar på min framtida vistelse i Luleå, gräset är ju inte alltid grönare på andra sidan. Att bo där kommer ju inte alls bli likadant som de gånger jag farit upp dit över en vecka. Alla nya människor jag träffat, allt jag gjort, allt roligt och härligt jag upplevt där - även detta blir till slut vardag, och kommer inte längre kännas lika spännande och fantastiskt. Dock, så tror jag faktiskt att jag kommer trivas bättre där uppe än vad jag gör här i Stockholm. Alla sköna människor, snö, pojkvän, fin natur, hemifrån och nödvändigt miljöbyte...
Det som antagligen kommer bli riktigt jobbigt emellanåt är hemlängtan. Inte efter staden Stockholm, eller efter Märsta, utan längtan efter familj, vänner och vovve. Eller snarare vetskapen om att de alla finns i närheten, på nog kort avstånd för att jag skulle kunna fara över nån kväll när jag har lust och ta en fika med mamma eller Vonka, eller kanske ringa Kevser för en promenad med lite skvaller.
Jag hoppas att mina vänner här nere kommer ta sig tid att fara upp och besöka mig när jag flyttat.
Tre veckor... hihi ^^
Vem är peppad på inflyttningsfest?
_
när ska man öppna burkarna???
SvaraRaderafan va kul att du kommer vara här!
Parrtaaaay
SvaraRaderaHaha! Vi får se när det blir, kanske i samband med min födelsedag? =) Jag hör av mig, klart du ska komma Tompi ;)
SvaraRaderaPartay!
Glad för din skull tjejen! det vet du :)
SvaraRaderajag kommer upp det lovar jag, jag måste se hur du har det där uppe :)
och kevser drar jag med mig!
pusshej!