Fot!

De senaste dagarna har jag känt mig mindre nervös inför det hägrande lydnadsprovet (så kallas en lydnadstävling bland hundmänniskor). Det beror på att Tindra har varit så otroligt pigg och motiverad när vi tränat! Fotgåendet (egentligen "linförighet" i klass1) är det jag tränar mest med henne just nu, för att få in korrekta positioner och få henne att korrigera sig själv utan särskilt mycket hjälp från mig. Hon är superduktig! :D

Hon har nästintill ständig ögonkontakt, bra fokus och uthållighet. Under ett bra pass kan vi lyckas gå 10 meter rakt, göra ett par vändningar och raksträckor till och sedan halt - helt utan större problem, att hon tappar i fart eller bryter ögonkontakten.

Detta gäller dock under förutsättningen att jag tittar tillbaka på henne, något som jag måste jobba bort. Hittills har jag bara ett par enstaka gånger provat fotgående med mig tittandes rakt fram, för det går bara om jag tränar tillsammans med någon annan. Annars ser jag inte hur det ser ut och vet därför heller inte om jag ska vara nöjd och berömma, eller om det faktiskt var så bra. Ska försöka planera in några träningspass med någon person som också tränar lydnad med sin hund, och köra i ett lite mer tävlingsliknande format. Helst med tävlingsledare och kommendering.

Läggandet går också sakta men säkert framåt, även om det fortfarande är momentet vi kämpar mest med.

Jag vet ärligt talat inte vad det är med Tindra och vinter! Hon är ju bara så duktig och glad och alert! Hoppas det håller i sig ända tills nästa vinter! ;D