Dra, dra, dra!

Jag och Kristina tränade drag med Tindra och Dobby igen idag, min svarta skönhet gör stora framsteg!
Vi höll till på en välplogad gångväg utan lutning, för att vi ska slippa svänga och för att sparken ska gå jämnt bakom hundarna.

Tindra är rätt låg under förberedelsefasen - när vi kopplar fast henne och hon inser att hon sitter fast, när Dobby blir sprallig och peppad och rusar runt och trasslar linorna, när sparken rör lite på sig för att Kristina rättar till utrustningen och försöker lugna Dobby...

Vid något tillfälle satte hon till och med svansen mellan benen. Det ser hemskt ut, men jag tror inte att det känns så läskigt för henne som hon får det att se ut. Dessutom så tror jag att det kommer att mildras i takt med träningens fortskridande. Hon måste nog mest vänja sig, helt enkelt.

Jag har hittills sprungit bredvid Tindra med henne kopplad för att underlätta starten som annars kan vara lite långsam och strulig, och därmed även läskig för henne med allt det nya som händer. Men så fort vi börjar springa så intar hon en fin kroppshållning med medelhög svans och jämn fart i stabil trav. Så själva springandet är nog helt okej :)
Värre är det för mig - att kuta fram och tillbaka i täckbyxor, kängor och vinterjacka, det är ingen lek det! :P

Efter varje sträcka, som idag blev ett par hundra meter som längst, så kopplade vi loss båda hundarna och busade ordentligt med dem i snön (båda är snögalna!). Detta för att göra hela aktiviteten till en så rolig grej som möjligt. Sele och spark ska inte betyda ovant och läskigt, utan spännande och skitskoj!

Jag var så nöjd med träningen att jag ringde Andreas och bad honom komma ut och titta på oss ^^
Vi tog oss till universitetsområdet och mötte upp honom där. Vi visade vad vi gick för, och han var helt klart impad! ;)
Jag släppte Tindras koppel under en sträcka, och hon fortsatte att springa på bra!

Vi bytte plats en vända också, så att Andreas sprang bredvid Tindra och jag stod kvar och väntade på dem. Det gick också fint. Detta bådar gott! ^^

När vi var klara med dragandet så körde både jag och Kristina lite spontan tävlingslydnadsträning, fotgående osv. Till och med det satte hon nästintill felfritt, och jag hade inte ens godis i fickan! :D

Vi var ute i över tre timmar. Igen!
Hon är en sann vinterhund, den där Tindra... Och jag älskar henne :) 

Delmål i träningen:

• Att göra henne mer trygg under förberedelsefasen och med sparken som föremål
• Att kunna starta henne okopplad utan att hon segar och blir småskraj
• Att få henne att springa en bit framför mig
• Att kunna åka på sparken bakom henne :)

Fick ingen jättebra bild, men här ser du snötokarna nummer 1 och 2!