Fy för distansförhållande..

Jag är inte van vid det här... och jag tycker inte om det heller =/

Det är antagligen det jobbigaste jag upplevt - att vara riktigt kär men inte kunna träffa den jag är kär i. Eller, visst kan jag träffa honom, men det är en aning mer komplicerat än det hade varit om han INTE bodde 92 mil ifrån mig... Jag kan som inte bara spontan-åka dit över dagen bara för att jag blev akut myssugen. Det skulle göra mig pank i längden. It sucks.

Jag saknar Halli massor och det är hemskt att inte ens kunna krama honom när jag har lust! Och att veta att jag inte kommer kunna träffa honom på 4 veckor gör knappast saken bättre! =(

Jag har överlevt i knappt två veckor, men fyra veckor TILL... >.<