söndag, september 25, 2011

Jag HAR en hund som orkar!

Kom just in från ett lydnadsträningspass, och jag är sååå glad! Jag och Tindra tränade tillsammans med Rebecka och hennes Flash (en Australian Shepherd). De var jätteduktiga båda två!

Veckans huvudmoment på schemat är inkallning och hopp över hinder. Jag fortsätter dock att träna på förra periodens moment också, men då mest apporten eftersom det är den vi har mest problem med.

Dagens pass startade vi med några omgångar inkallning för att få fart i hundarna. Jag började med Tindra. Jag har inte tränat särskilt mycket inkallning med henne och har nästan aldrig använt kommandot "hit". Detta just för att hon lättare ska lära sig innebörden av det när vi väl skulle börja träna på "allvar". Nu är det allvar :P

De få gångerna jag provat inkallning tidigare så har hon haft halvtaskig fart. Det är ingenting ovanligt när det gäller henne, hon är ingen högenergihund. Hon har även "långsam rumpa", vilket jag försöker rätta till genom korta men intensiva sitt/ligg/stå-övningar inomhus.

Men idag... Wow! Hon har aldrig förr haft så bra fart OCH fokus vid inkallning! De första två gångerna kommenderade jag henne med namn och kommando: "Tindra, hit", men då märkte jag att hon var på väg att resa sig redan när hon hörde sitt namn och det får man antagligen avdrag för på tävling. Så jag provade istället med bara "hit", och det gick suveränt!
Full fart och fullt fokus på mig (och frisbeen) direkt från kommendering. Hon sprang så himla fint. Jag gjorde övningen 6-7 gånger, varav 5 avklarades utan anmärkningar. Ett par gånger började hon med halvdålig fart, men ökade när hon märkte att jag fortsatte uppmuntra henne att komma till mig. Jag tror att det beror på att hon är osäker på kommandot. Hon undrar om det verkligen är det här jag vill att hon ska göra, men efter att jag försäkrar henne om det så går det fint! Så fort hon är säker på betydelsen av "hit" och vi har tränat in inkallning med slut i utgångsposition (hon ska komma in och sätta sig på min vänstra sida) så är vi nog startklara med momentet :)

Vi plockade även fram vår grannes hemgjorda lydnadshinder och övade hopp över hinder. DET kommandot har Tindra i alla fall lärt sig nu! Hur vet jag det? Jo, om jag har henne i fot, går fram till hindret och kommenderar "hopp" så hoppar hon över hindret minst 4/5 gånger. Om jag sätter henne, går över till andra sidan hindret och kommenderar hopp så hoppar hon över hindret, också det 4/5 gånger. Jag kan även skicka henne framåt över hindret medan jag själv står still, och det går oftast också hur bra som helst. Jag har hört att när hunden gör som den ska i 80% av försöken när man tränar så har övningarna en lagom svårighetsgrad. Så det är den nivån jag strävar efter :)

Apporten åkte också fram en sväng. Jag triggar henne på frisbeen, tar sedan bort den och håller sedan fram apportbocken istället. Mitt krav just nu är att hon ska greppa den helt, och när hon gör det så klickar jag och belönar med frisbeen. Målet är att hon ska greppa och hålla apporten tills jag kommenderar "loss", 5 sekunder är det som gäller i LK1. Det är en lång väg kvar, men jag ser ljusglimtar vid de tillfällen då hon faktiskt håller apporten i munnen i ett par sekunder i väntan på mitt klick.

En annan sak jag lägger in sporadiskt varje gång vi tränar är sk extern belöning. Att inte hålla frisbeen i handen eller under armen under momentet utan antingen gömma den eller lägga den en bit bort. Jag vill lära henne att belöning kommer trots att jag inte håller den i handen, att så länge hon gör rätt så kommer frisbeen (/godiset/bollen/brandslangen) så småningom. Anledningen är så enkel som att man under lydnadsprov inte får ha med sig några hjälpmedel alls in på planen. Tindra ska ha belöningen i tankarna utan att ha den inom synhåll.

Bara någon enstaka gång under dagens träningspass lade sig Tindra ned eller visade tecken på trötthet, någonting hon vanligtvis gör efter bara en kvarts träning och sedan upprepar då och då mellan repetitionerna. Hon var oerhört pigg och taggad idag, vilken kändes underbart! Är det cyklingen som ger resultat, eller börjar hon helt enkelt tycka att det är riktigt roligt med lydnaden?
I vilket fall som helst så är matte stolt över sin voffa ^^
Allting känns bara bra just nu, och jag tror fortfarande på planen att starta till våren! :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar