onsdag, september 15, 2010

Oemotståndliga Tindra

Vår hund är en magnet. Oemotståndlig. Inte störst, men bäst och vackrast.

Med popularitet kommer problem. Även getingar dras av någon anledning till just vår hund. Tindra är en getingmagnet. (själv är jag en hetingmagnet??)

Tidigare i sommar ringde Andreas mig när jag hade lunch på jobbet och sade att han och Tindra just hade varit ute på promenad. Deras trevliga stund hade dock plötsligt avbrutits av en svärm (ja, en hel svärm) jordgetingar som kom efter dem och angrep dem. Andreas fick 4 ordentliga bett, men antalet på Tindra lyckades vi inte ta reda på eftersom hennes päls är alldeles för tjock för att känna sig fram genom.

Efter dramat var hon som i chock, hon åt ingen mat och hon kurade ihop under vardagsrumsbordet och ville inte komma fram. Andreas ringde sig fri från sitt jobbpass samma kväll för att kunna hålla Tindra under uppsikt.

Eftersom han inte visste hur många bett hon hade fått, eller var på kroppen hon hade blivit biten, så visste vi inte heller hur allvarliga de fysiska reaktionerna skulle bli. Hundar kan ju, precis som vi människor, vara allergiska/överkänsliga mot vissa typer av insektsbett och kan då få väldigt allvarliga symtom.

OM Tindra skulle haft oturen att bli biten kring nosen eller på halsen hon riskerat att svullna upp intill luftvägarna och i värsta fall kvävas.

Jag kunde inte släppa henne ur tankarna under resten av arbetsdagen, och jag ringde Andreas och frågade om en uppdatering av Tindras tillstånd så snart jag hade möjlighet.
Vi hade tur och hon klarade sig bra. Vilket jag tror till stor del berodde på att hon är av större ras. Ju större kroppshydda, desto bättre klarar de sig.

Idag var det dags igen. Händelseförloppet och antalet inblandade getingar är denna gång oklart, men när hon sprang fram till mig på ängen så hade hon svansen mellan bakbenen, ville inte ta godis, och hon hade fortfarande en geting sittandes kvar i ena örat. (Jag knäppte bort den hårt med pekfingret)

Hela vägen hem var hon nedslagen, med låg svans och höll lugnt tempo. Upprepat, kraftigt skakande på huvudet samt nosande och slickande i baken ger mig skäl att anta att det är där hon blivit angripen. Jag har inte kunnat hitta någon svullnad vare sig på huvudet/i örat eller på bakbenen/kring svansen, så jag hoppas att hon kommer att klara sig undan lika lindrigt som förra gången.


Men vilken getingmagnet hon är! Oemotståndlig.
(bilden är tagen idag, med systemen)

3 kommentarer:

  1. Fina fina vovve!! Jag får baske mig ta o komma upp så jag får träffa henne!

    Kram!!
    ///Veronica (syster)

    SvaraRadera
  2. Ja det får du minsann göra! Hon är verkligen underbar :)

    SvaraRadera
  3. Jätte, jätte jättefin!
    Nästan finare än Hector må jag säga ;)

    Duktigt jobbat med gruppen också!
    Jag tror på dig!

    SvaraRadera