Bara massa... känslor. Massa olika känslor. Och tankar.
Att leda den här gruppen är stort för mig! Jag vill så gärna att det ska leda till någonting större. Jag hoppas att det kan utvecklas till en större verksamhet, med större "utbud". Fler tjänster eller sätt att använda verksamheten på, fler evenemang och aktiviteter, och ännu fler medlemmar! Jag önskar att det kommer leda mig mot mitt framtida yrke, vad det nu kommer att bli.
Men -eftersom jag håller det så kärt så medföljer även rädslan för att det hela kommer att spricka. Jag gör det för att jag tycker att det är kul, men jag tar det samtidigt på stort allvar. Jag har skaffat mig ansvar, jag ska vara en bra ledare, jag ska försöka få dem att ha lika kul som jag! Jag är rädd för att göra bort mig, göra gruppen besviken på mig. Jag vill så gärna uppfylla deras förväntningar på verksamheten, men det är svårt att veta vad de förväntar sig. Det är ju trots allt bara en hobbygrej =/
Vet inte om det är mest glatt eller mest ledsamt jag känner eftersom allting är i en enda röra =/
Listor är den terapimetod som fungerar bäst för mig så jag tänkte försöka med det denna gång också.
Jag skriver alltså inte av en färdig lista nu, utan skriver allteftersom jag kommer underfund med någonting som tynger mig just nu. So here we go:
- Jag är med och leder en numera stor grupp människor genom att anordna promenader och utflykter för oss tillsammans med våra hundar. Det är oerhört roligt och jag känner att jag äntligen har åstadkommit någonting på området "hund".
Bra känsla.
Att leda den här gruppen är stort för mig! Jag vill så gärna att det ska leda till någonting större. Jag hoppas att det kan utvecklas till en större verksamhet, med större "utbud". Fler tjänster eller sätt att använda verksamheten på, fler evenemang och aktiviteter, och ännu fler medlemmar! Jag önskar att det kommer leda mig mot mitt framtida yrke, vad det nu kommer att bli.
Men -eftersom jag håller det så kärt så medföljer även rädslan för att det hela kommer att spricka. Jag gör det för att jag tycker att det är kul, men jag tar det samtidigt på stort allvar. Jag har skaffat mig ansvar, jag ska vara en bra ledare, jag ska försöka få dem att ha lika kul som jag! Jag är rädd för att göra bort mig, göra gruppen besviken på mig. Jag vill så gärna uppfylla deras förväntningar på verksamheten, men det är svårt att veta vad de förväntar sig. Det är ju trots allt bara en hobbygrej =/
Tyngden på mina axlar är antagligen till största delen skapad av mig själv, och så har det alltid varit. Jag ställer höga krav på mig själv och är ambitiös med sådant jag verkligen vill lyckas med! Men det medför även en viss oro. Dålig känsla.
- På måndag kväll ska jag på handledarkurs med en arbetskompis som ska bli min handledare längs min väg mot körkortet. Även det projektet ger mig delade känslor.
Dels är det spännande, och jag har självförtroende nog för att säga att jag vet att jag kommer att klara det bra. Bra känsla.
Å andra sidan borde jag ha tagit tag i det här för LÄNGE SEDAN. Sådant gör mig alltid arg på mig själv, trots att det inte går att göra någonting åt nu. Jag ältar det i oändlighet istället för att acceptera att jag tabbat mig och bara fixa det jag dröjt med så fort som möjligt! Gaah, var irriterad jag kan bli på mig själv, och ändå händer samma sak om och om igen... :(
Trots min självsäkerhet så finns det ju en risk att jag KOMMER att ha problem med körkortet. Denna risk gnager mig. Jag är orolig över att inte klara det, bara för att jag så gärna VILL klara det. Samma sak här som med hundsituationen alltså... Dålig känsla.
Jag är kluven
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar