Jag har kul NU, men kanske inte om 10 år. Det gör inget.

Jag har nyligen varit på Kreta. Det kan låta som en clichée, men den resan förändrade mig.
Inget drastiskt som tydligt märks för uomstående, utan mer hur jag känner mig som människa och hur jag tänker om vissa saker.

"I'll come visit you if I win the lotto." - Tonia Mpakousi
Den meningen etsade sig fast i mitt minne.

Tonias familj äger och driver en väldigt trevlig restaurang i Agia Marina på Kreta. Hon jobbar där tillsammans med sin äldre syster och deras mamma.
Men Tonia har även två andra jobb, vilket sammanlagt blir en arbetsdag på ca 15 timmar de mest fullspäckade dagarna under den stressiga turistsäsongen varje sommar.

Trots dessa långa dagar har hon alltså inte råd med en resa till Sverige.
"It's too much money for me to afford it."
Det fick mig att fundera, för det är ju trots allt samma summa pengar vi talar om. Det är antagligen inte mycket dyrare för henne att resa Grekland-Sverige-Grekland än vad det kostade mig att resa ner dit fram och tillbaka.
Ändå har jag råd med stor marginal, medan hon bara ser det som prat om någonting som visserligen skulle vara kul, men troligtvis aldrig kommer att hända.

Vad gör vi med våra pengar egentligen, och hur stor betydelse har de för oss?
Och vad mer är viktigt i livet?
För visst behöver vi dem! Våra sedlar och mynt kan ta oss till platser, upplevelser och möten med andra människor som vi kanske aldrig skulle ha kommit i kontakt med annars.

Det är orsaken till varför jag tycker om pengar. Möjligheterna som kommer med dem. Tryggheten och friheten de bidrar till.
Möjligheterna att resa dit du vill, gå de utbildningar du vill, köpa de kläder och prylar du vill, ägna dig åt de hobbys du vill... Leva som du vill. Det är en stor del av vad jag kallar frihet.
Du är dessutom mindre sårbar när det kommer till olyckor och andra oplanerade kostsamma händelser. Bilen går sönder, hunden blir sjuk, du eller din partner mister jobbet, du fick inte lika mycket för det sålda huset som du hade tänkt dig...

Jag har en annan syn på min närmaste framtid nu jämfört med innan jag gjorde den här resan till Kreta.
Jag har länge ÖNSKAT vara mer impulsiv. Jag har även många gånger hamnat i situationer då jag VELAT göra saker men efter att ha tänkt igenom det en andra gång till slut ändå låtit bli.
Jag har svårt att slösa oavsett om det gäller pengar, mat eller prylar. Jag har svårt att lägga pengar på sådant som jag inte verkligen behöver, svårt att slänga mat, svårt att göra mig av med kläder eller andra ägodelar.

Idag är skillnaden i prioritet mellan vad jag vill göra, jämfört med hur mycket jag har på kontot, mycket större. Det jag vill göra drar ifrån.

Jag har tänkt mycket på detta. Vad vill jag göra med mitt liv?
Mitt mål har hittills varit att hamna någonstans i livet där jag trivs med min livssituation och, viktigast av allt, kan arbeta med hundar på något vis.
Jag har dock insett att jag inte behöver sikta så långt fram i tiden!
Om jag går och längtar efter den dag då jag slår mig ner, köper en bostad och skaffar mig mitt drömjobb, vad ska jag då göra där emellan?

Det kanske handlar om 8 eller till och med 10 ÅR innan jag når dit, vilket är en väldigt lång tid!
Om det enda jag siktar mot och kämpar för ligger så långt fram i tiden, då kommer jag ju att missa massa andra möjligheter och upplevelser på vägen.
Alla dessa väldigt långsiktiga drömmar skapade en press, och jag ville helst påskynda processen som kallas "livet" för att snabbare nå fram till min egen idyll. Snacka om att kasta "carpe diem" i soporna!

Jag mår bättre nu. Jag känner mig smått lyckligare och har lättare för att glädjas åt det lilla positiva.
"Härligt med solsken", "vad Tindra är lyhörd idag", "vilken söt morgonfrisyr Andreas har", eller "vilken tur att jag har en familj som älskar mig." Saker som lätt glöms bort men som faktiskt är en viktig del i en lycklig tillvaro.
Jag tar lättare på det här med att uppfyllla mitt livs dröm, det kan hända senare. Eller så kanske det inte alls blir så, jag hinner nog ändra mig innan jag är där.

Jag har börjat med en ny hobby efter att ha sett ett klipp på Youtube. Slacklining heter sporten, och det tog mig endast tre dagar att införskaffa en egen Gibbon-lina från det att jag först såg filmklippet.
(http://www.break.com/index/cool-slackline-stunt-competition-2068476)

Jag blev 560kr fattigare, men det gör ingenting. Jag har kul NU, och om jag får kul i framtiden återstår att se men det är ingenting jag behöver försöka styra över idag. För det kan jag hur som helst inte.

Allt jag kan göra är att försöka förverkliga kortsiktiga drömmar, samtidigt som de långsiktiga ligger och pyr någonstans i bakgrunden och långsamt kommer närmare i tiden.

Nu vill jag lära mig gå på lina. Nu vill jag tillbringa mer tid med Tindra och träna henne i lydnad. Nu vill jag visa min sambo hur mycket han betyder för mig. Nu vill jag resa utomlands så mycket som möjligt.
Jag vill upptäcka, jag vill lära mig, jag vill uppleva, jag vill träna, jag vill...