Vovve men ändå ett fortsatt sökande

Jag har blivit med hund!! Japp, det är sant. En livs levande vovve tassar nu omkring på våra golv. Och hon ska minsann INTE lämnas tillbaka!

Vi hittade en annons om henne på blocket. "Schäfer/border collie/labrador-korsning på två år söker nytt hem". Mycket mer än så stod det inte. Vi hade tidigare direkt rensat bort alla annonser om hundar "innehållande" rasen border collie. Tills den dagen då jag träffade en border/schäfer-korsning hos en kompis, och denna hund var bland de lugnaste hundar jag träffat. Då bestämde jag mig för att utöka sökningen efter en vovve till oss.

Och det var tur att vi gjorde det. Vi åkte och hälsade på Tindra på andra sidan stan en tisdag,. Vi pratade lite med hennes matte, och vi gick en promenad med henne. Det kändes bra, vi tyckte att hunden var jättefin, verkade lugn och trygg i sig själv, och hon gick fint i kopplet vilket tyder på en bra grunduppfostran.

MEN, vi ville ju inte köpa hunden i säcken, så jag lade fram förslaget om att vi kunde ta henne på prov i en vecka. Då kunde vi ha henne en normal arbetsvecka, känna efter hur vi tyckte att hon passade ihop med oss, känna av hennes temperament och energinivå för att sedan bestämma oss för om vi ville behålla henne. Alternativt lämna tillbaka henne och fortsätta vårt sökande efter en hund som bättre passar oss.

Vi bestämde att jag och Andreas skulle komma tillbaka och hämta henne på söndagen, ha henne till fredag och sedan skulle vi höras igen om hur det hade gått.
Vi åkte buss hem till dem, fick hundmat för en vecka, Tindras två favoritleksaker och hennes sovfilt med oss, och sedan tog vi med oss henne på en 2½ timmars promenad hemåt. Jag hade skrivit ut en karta och markerat vilken väg vi skulle gå för att ta oss hem, eftersom ingen av oss hade gått i området förut. Allting gick bra, och vi kände redan att hon kanske kunde vara rätt hund för oss.

De kommande dagarna var det mycket som skulle testas för att se om vi skulle kunna ha henne. Kan hon vara ensam hemma? Kan hon åka buss? (vi har ingen bil) Hur väl går hon ihop med andra hundar, och då särskilt Andreas föräldrars hundar? Kan vi cykla med henne?

Vi satte igång att pröva oss fram.
Vi gick utanför ytterdörren och stod och lyssnade ett tag. Inte ett ljud inifrån. Då fortsatte vi till tvättstugan och fixade med tvätten, kom tillbaka till ytterdörren och väntade lite till. Fortfarande inget ljud, hon klarade testet. Sedan dess har vi bland annat åkt in till stan och gått på krogen, för att sedan komma hem till en glad hund som verkar har klarat sig fint, och en lägenhet som är hel och fin :P

Vi provade att cykla med henne. Hon är visserligen en aning osäker på cykeln, hon håller sig helst en bit ifrån den. Men hon travar fint bredvid och drar inte iväg någonstans. Tumme upp!

Jag uppträdde i Gammelstaden, och Andreas tog bussen dit för att titta. Han tog med Tindra, och inte var det några problem det heller! Duktig hund!

Allteftersom hon verkade okej med allt vi utsatte henne för, så kände vi mer och mer att hon säkert skulle passa in hos oss. Hon är lugn inomhus och ställer inte till med besvär, men har ändå energin och fysiken för att man ska kunna busa, göra utflykter och hitta på skoj med henne utomhus. Så vi bestämde oss för att följa känslan vi hade haft ända sedan dagen då vi tog hem henne. Vi ville behålla henne.

Och så blev det. Nu har vi betalat för henne och fått de resterande av hennes prylar från ex-ägarna. Så nu är hon vår hund, och om du vill träffa henne så är det bara att höra av dig, hon tar så gärna emot besök haha! ;)

Forts följer..