Det är ingen slump...

...att man blivit ett fan av Machinae Supremacy. De är ju för bra för att man ska kunna låta bli.


Den 3e november släppte "MaSu" sitt senaste album, och i lördags (27/11-10) hade de releasepartaj för skivan.
De höll det här i sin hemstad, Luleå, vilket jag tycker är en fin gest (eller så är jag bara extra nöjd över att jag också bor här just nu). Det var ju trots allt här det började, fast de har antagligen fler fans i exempelvis Finland, än här i Sverige.


Men om de inte ger sig ut och spelar annat än i Finland, så kommer de inte skaffa sig fler fans någon annanstans än i Finland.
Just därför är det helt klockrent att de i vår ska ut på Europaturné! Tillsammans med Children of Bodom och Ensiferum ska de köra över 40 gig runt om i Europa, inkl ett par spelningar i Sverige, Norge och Finland. De spelar på Arenan i Sthlm 24e mars, I'll probably be there. I'll see ya?


Men nu tillbaka till min lördag, vilken var grymt trevlig!
Det bästa var nog ändå att vi lyckades övertala fem killar, som kom från Norge för att se MaSu för första gången, att hänga med på vår förfest. Allt som krävdes var att de fick veta att vi kände bandmedlemmarna personligen, och de skrev på FaceBook: "Taxin är på väg!"


De var i 20-årsåldern, och de kom från Narvik och pratade jättegulligt :P
Vissa av deras namn var lite svåra att minnas emellanåt, men det är ju bara petitesser! Det var nog aningen lättare för dem som bara behövde lära sig våra tre namn, och dessutom pratade bättre svenska än vi pratar norska :P


De kom hem till Johanna, klev in och gjorde sig hemmastadda i soffan. Det var förvånansvärt lätt att starta en konversation med dem, de var väldigt öppna och glada (men det är väl alla norrmän, eller??) Det kändes liksom aldrig konstigt eller pinsamt, som det annars brukar göra när man träffar ett grupp människor för första gången. Nyckeln var väl att vi hade någonting gemensamt redan INNAN vi träffades, eftersom vi alla var där för MaSus skull. Så visst blev det mycket musiksnack till en början, men det har jag ingenting emot. Ska man på konsert så ska man, och är man (läs "jag") tillräckligt peppad så kan man ju knappt prata om annat? ^^

Vi gick iväg mot Kulturens hus tillsammans, och när vi kom dit gick vi till baren på övervåningen. Jag ringde och hörde var grabbarna i bandet höll hus. De droppade så småningom in, och vi sällskapade lite med dem innan spelningen :) Glädjen lyste extra stark i fem par norska ögon...


Själva konserten då?
Det är oerhört svårt att vara objektiv i en bedömning av sitt eget favoritband, så jag försöker inte ens.
Jag njöt i fulla drag, som varje gång jag är på konsert och känner underbar musik genom hela kroppen!
Vissa stunder under en spelning kan jag stå och bara blunda, känna efter och vara lycklig för att jag befinner mig på den plats på jorden jag helst av allt vill vara just då. 
Det finns FÅ saker i livet som faktiskt klår en riktigt härlig livemusik-upplevelse!


Ofta känns det direkt overkligt. Särskilt med utländska band som är på besök i Sverige. Man har aktivt lyssnat på deras musik i ett par eller flera år, och musiken att kommit att betyda någonting för en. Man kanske kan relatera till innehållet i texterna eller har hjälpts genom tuffa tider av låtarna.


Musiken MaSu komponerar passa mig perfekt - mycket power och rätt hårda låtar/partier, men ändå inte "stökigt". Texter som har en mening, och ofta är lätta att tolka och förstå. Sång istället för skrik (viktigt)...
Med andra ord: Spelningen var det inget fel på! ;)


Fortsättning följer...